SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 17 [*Notering: KJV: Ordet ”Tell” i äldre engelska betyder detta inte bara att berätta, utan även att räkna. – KJV, ”All my bones”. Syftar på att benen är synliga och framträdande, troligen på grund av utmärgling, tortyr eller extrem lidande.]
v. 18 [*Notering: Denna vers uppfylldes vid Jesus korsfästelse, Matt 27:35.]
v. 21 [*Språknot: “unicorns” (KJV) = enhörningarna. KJV återger det hebreiska re’em (רְאֵם) med unicorn (sing.) och unicorns (plur.), vilket här återges med enhörningarnas (horn). Ordet förekommer 9 gånger i KJV (4 Mos 23:22; 24:8; Job 39:9–10; Ps 22:21; 29:6; 92:10; 5 Mos 33:17; Jes 34:7).
Äldre Bibeltradition bekräftar denna återgivning: latin unicornis (Vulgata). Det rör sig alltså om en långvarig översättningstradition, inte ett sent eller fantasifullt tillägg. Endast KJV-baserade Biblar bevarar idag detta ordval, medan många moderna översättningar ersätter det med ”vildoxe” (“wild ox”).
Den senaste svenska Bibelöversättning som använde enhörning är Karl XII:s Bibel (t.ex. Job 39:9–10):
“Vill enhörningen tjäna dig, eller bliva vid din krubba? Kan du binda enhörningen med hans band i fåran, eller skall han harva dalarna efter dig?”
Hebreiska re’em betecknar ett stort, starkt och otämjbart vilddjur. I äldre förståelse uppfattades detta ofta som ett ensamhornat djur, vilket också återspeglas i språk och vetenskapshistoria.
Webster’s Dictionary 1828:
Svenska: ”ett djur med ett horn; monoceros. Detta namn används ofta om noshörningen.”
Engelska: (“an animal with one horn; the monoceros. This name is often applied to the rhinoceros.”)
Detta bekräftas ytterligare av Carl von Linné, som år 1758 gav den indiska noshörningen (the greater one-horned rhinoceros) det vetenskapliga namnet Rhinoceros unicornis (“enhörnings-noshörning”) – ett tydligt vittnesbörd om att unicorn i äldre språkbruk kunde syfta på ett verkligt, ensamhornat djur, inte ett mytologiskt väsen.
I Bibelns bildspråk framträder enhörningen som en symbol för styrka, kraft och okuvlighet:
Guds kraft liknas vid dess styrka (4 Mos 23:22; 24:8)
Dess horn står för upphöjd makt (Ps 92:10)
Dess otämjbarhet understryks i Guds frågor till Job (Job 39:9–10)
Särskilt i Job 39 ligger poängen i det absurda: att spänna ett sådant djur för plogen är omöjligt. Bilden förlorar sin skärpa om den reduceras till en allmän “vildoxe”.
Ordet enhörning bevarar därför:
det konkreta (ett verkligt, kraftfullt djur)
det särskiljande (ett framträdande horn)
och den Bibliska bildens retoriska kraft
Moderna översättningar med “vildoxe” utjämnar denna precision och bryter med den äldre Bibeltraditionen. Därför behålls här enhörning i trohet mot KJV:s språk, historia och bildvärld. Jfr 4 Mos 23:22; Ps 92:10; Job 39:9–10.]
v. 29 [*Notering: Uttrycket “de som är feta på jorden” syftar inte främst på kroppslig fetma, utan på människor i välstånd, styrka och överflö; de mättade, självtillräckliga och socialt mäktiga. I bibliskt språkbruk står fett ofta som bild för välgång och självförhärdelse (jfr Ps 17:10).
Versen omfattar alla människor utan undantag:
– de som lever i överflöd (de feta på jorden),
– och de som går ner till stoftet (de dödliga, maktlösa).
Båda grupperna skall äta och tillbe och böja sig inför honom, vilket betonar Guds universella herravälde. Slutraden – “ingen kan hålla sin egen själ vid liv” – understryker att ingen människa, vare sig rik eller fattig, kan bevara sitt liv av egen kraft.
Versen uttrycker därmed både Guds suveränitet och människans totala beroende, i överensstämmelse med psalmens messianska och eskatologiska perspektiv i Bibeln.
Sammanfattning av Psaltaren kapitel 22
[*Notering: Uttrycket ”Aijeleth Shahar” i Psalmens titel – Betyder ”Morgonrodnadens hind”, en möjlig musikalisk instruktion. – Psalm 22 är en Messiansk Psalm, där David uttrycker djup lidande men också hopp och seger. Den är en av de mest profetiska Psalmerna om Jesus Kristus lidande på korset och citeras flera gånger i Nya Testamentet. 1. Lidande och övergivenhet (vers 1-21) – David känner sig övergiven av Gud och omringad av fiender. 2. Frälsning och seger (vers 22-31) – Han prisar Gud för räddningen och ser fram emot ett framtida rike.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™