SVENSKA KJV BIBELN™
Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.
v. 12 [*Språknot:
Ordet “discomfited” i KJV betyder i äldre engelska att slå fienden
fullständigt, så att ordning, mod och motstånd bryts ned. Det betecknar mer än
tillfällig förvirring och avser ett avgörande sammanbrott. Här syftar uttrycket
på att hela Midjaniternas läger bringades i skräck och upplöstes efter att
deras kungar hade tagits till fånga.]
v. 21 [*Notering
v. 21, 26: De prydnader som Gideon tog från Midians kungars kameler (v. 21)
preciseras senare som kedjor kring kamelernas halsar (v. 26). KJV använder här
först en allmän term (ornaments) och därefter en konkret benämning (chains).]
v. 24 [*Notering:
KJV, ”the earrings”. Att Midjaniterna bar örhängen av guld
förklaras med att de var Ismaeliter (v. 24). I österländsk och Ismaelitiskt
präglad kultur bars örhängen inte bara av kvinnor utan även av män, ofta som
tecken på rikedom, status och tillhörighet. Sådana smycken kunde även ha
religiös eller symbolisk betydelse, knuten till identitet och seger. När Gideon
samlar in dessa örhängen och låter göra en efod av guldet (v. 27), överförs
alltså krigsbyte med främmande kulturell och religiös bakgrund till ett föremål
som får religiös funktion i Israel. Även om Gideons avsikt inte uttryckligen
sägs vara ond, blev efoden en snara, eftersom folket började söka den på ett
sätt som drog deras hjärtan bort från HERREN. Så visar texten hur yttre
segerbyte, även när det är dyrbart och imponerande, kan bli en andlig fara när
det ges religiös betydelse utanför Guds föreskrivna ordning. Jfr 1 Mos 35:4; 2
Mos 32:2–4.]
v. 26 [*Notering:
En sikel (shekel) var i Gamla Testamentet en viktenhet, inte
ett mynt i modern mening. Vikten kunde variera något beroende på tid och plats,
men en sikel motsvarade ungefär 11–12 gram. Att vikten av de gyllene örhängena
uppgick till ett tusen sju hundra siklar guld innebär därför omkring 19–20
kilogram guld, utöver smycken, halsband, purpurkläder och kedjor som bars av
Midians kungar och deras kameler. Detta visar att bytet var mycket stort, och
att efoden som Gideon lät göra blev ett praktfullt och imponerande föremål. KJV
återger shekels konsekvent som viktenhet och skiljer tydligt mellan vikt
(shekels) och betalningsmedel (money). Genom att bevara siklar i
huvudtexten låts läsaren själv uppfatta mängdens betydelse genom sammanhanget,
utan modern omräkning. Jfr 2 Mos 30:13; 1 Sam 17:5; Hes 45:12.]
v. 27 [*Notering:
En efod (ephod) är i Gamla Testamentet ett prästerligt
klädesplagg, särskilt förknippat med översteprästens tjänst inför HERREN (2 Mos
28). Den rättmätiga efoden bars tillsammans med bröstskölden och
användes i samband med Guds uppenbarelse och vägledning, enligt Herrens
uttryckliga föreskrifter. Samtidigt används ordet efod även om andra
religiösa föremål som efterliknar eller imiterar den prästerliga funktionen,
men som inte är instiftade av Gud. I sådana fall blir efoden ett
människotillverkat religiöst redskap, ofta knutet till avguderi eller falsk
gudsdyrkan (Dom 8:27; Dom 17:5). Enligt Webster’s Dictionary 1828 definieras ephod
som: ”En helig dräkt som bärs av den Judiske översteprästen, bestående av en
kort mantel eller klädnad som bärs över axlarna.” (“A sacred vestment worn by the Jewish high priest,
consisting of a short cloak or garment, worn over the shoulders.”). Webster noterar alltså både efodens
heliga ursprung och dess funktion som ett särskilt prästerligt plagg, inte ett
allmänt religiöst föremål. I Domarboken 8:27 lät Gideon göra en efod av
krigsbyte (örhängen av guld), utan Guds befallning. Även om Gideon inte själv
sägs ha tillbett den, blev efoden en snara, eftersom Israel började söka
den i stället för HERREN. Detta visar hur ett föremål med helig form men utan
gudomlig instiftelse kan leda till andligt avfall. Jfr 2 Mos 28:6–14; 1 Sam
23:9–12; Dom 17:5; Hos 3:4.]
v. 30 [*Notering: KJV,
“his body begotten”.Uttrycket “avlat av sin kropp” betonar att Gideons
sjuttio söner var hans egna biologiska barn, inte adopterade eller symboliska
arvingar. Detta förbereder kontrasten i nästa vers (v. 31), där Abimelek nämns
som son till en bihustru och inte räknas bland de sjuttio. Texten markerar därmed
både antal, legitimitet och familjestruktur, vilket får betydelse för det som
följer i kapitel 9.]
v. 33 [*Notering
1, v. 33: Baalim är pluralformen av Baal och betecknar de
många lokala Baal-gudarna som dyrkades i Kanaans olika områden. Baal betyder
“herre” eller “ägare” och användes om regionala fruktbarhets- och stormgudar,
ofta knutna till specifika platser eller städer. Att Israel “gick efter Baalim”
innebär därför inte dyrkan av en enda gud, utan ett återfall i mångfaldigt,
lokalt avguderi, där varje område hade sin egen Baal-kult. Detta markerar ett
fullständigt avfall från HERREN, i direkt strid med förbundet. Pluralformen
understryker hur snabbt och brett avfallet spred sig efter Gideons död. Jfr Dom
2:11; Dom 3:7; Hos 2:17.]
[*Notering
2, v. 33: Baal-Berit betyder bokstavligen “förbundets Baal”
(berit = förbund). Namnet betecknar en lokal Baal-kult, särskilt knuten till
Sikem (jfr Dom 9:4), där Baal dyrkades som en gud som kunde garantera politiska
och sociala förbund. Genom att göra Baal-Berit till sin gud ersatte Israel
HERREN – förbundets Gud – med en avgud som bar förbundets namn men saknade dess
verklighet (Baalim = många lokala avgudar. Baal-Berit = en Baal som
imiterar förbundets Gud. Avfallet blir både brett – plural och djupt – teologiskt.)
– Det är därför ett särskilt allvarligt avfall: inte bara avgudadyrkan, utan en
förfalskning av förbundstanken. Texten visar hur Israels folk efter Gideons död
sökte trygghet i mänskliga och lokala maktstrukturer i stället för i HERREN,
som hade räddat dem. Jfr Dom 9:4, 18; Hos 8:1.]
© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™