Gamla Testamentet

GT - Alla Gamla Testamentes 39 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.

innehållsförteckning:

Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)

1. Lagen (Torah/Pentateuken) – De fem Moseböckerna

• 1 Mosebok (Genesis)

• 2 Mosebok (Exodus)

• 3 Mosebok (Leviticus)

• 4 Mosebok (Numbers)

• 5 Mosebok (Deuteronomy)

2. Historiska böcker

• Josua (Joshua)

• Domarboken (Judges)

• Rut (Ruth)

• 1 Samuelsboken (1 Samuel)

• 2 Samuelsboken (2 Samuel)

• 1 Kungaboken (1 Kings)

• 2 Kungaboken (2 Kings)

• 1 Krönikeboken (1 Chronicles)

• 2 Krönikeboken (2 Chronicles)

• Esra (Ezra)

• Nehemja (Nehemiah)

• Ester (Esther)

3. Poetiska och vishetsböcker

• Job (Job)

• Psaltaren 1-75 (Psalms 1-75)

• Psaltaren 76-150 (Psalms 76-150)

• Ordspråksboken (Proverbs)

• Predikaren (Ecclesiastes)

• Höga Visan (Song of Solomon)

4. Profetiska böcker

a) Stora profeterna

• Jesaja (Isaiah)

• Jeremia (Jeremiah)

• Klagovisorna (Lamentations)

• Hesekiel (Ezekiel)

• Daniel (Daniel)

b) Små profeterna

• Hosea (Hosea)

• Joel (Joel)

• Amos (Amos)

• Obadja (Obadiah)

• Jona (Jonah)

• Mika (Micah)

• Nahum (Nahum)

• Habackuk (Habakkuk)

• Sefanja (Zephaniah)

• Haggai (Haggai)

• Sakarja (Zechariah)

• Malaki (Malachi)

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

Nya Testamentet

NT - Alla Nya Testamentes 27 böcker i kanonisk ordning med Biblisk kategorisering. För att öppna länken i Engelska KJV Bibeln klicka på Bibelboken inom parantes.

innehållsförteckning

Välj bok: Svenska KJV (Engelska KJV)

1. Evangelierna – Berättelser om Jesus liv och tjänst

• Matteusevangeliet (Matthew)

• Markusevangeliet (Mark)

• Lukasevangeliet (Luke)

• Johannesevangeliet (John)

2. Kyrkohistoria

• Apostlagärningarna (Acts)

3. Paulus brev (Pauline Epistles)

• Romarbrevet (Romans)

• 1 Korinthierbrevet (1 Corinthians)

• 2 Korinthierbrevet (2 Corinthians)

• Galaterbrevet (Galatians)

• Efesierbrevet (Ephesians)

• Filipperbrevet (Philippians)

• Kolosserbrevet (Colossians)

• 1 Thessalonikerbrevet (1 Thessalonians)

• 2 Thessalonikerbrevet (2 Thessalonians)

• 1 Timotheosbrevet (1 Timothy)

• 2 Timotheosbrevet (2 Timothy)

• Titusbrevet (Titus)

• Filemonbrevet (Philemon)

4. Allmänna brev (General Epistles)

• Hebréerbrevet (Hebrews)

• Jakobsbrevet (James)

• 1 Petrusbrevet (1 Peter)

• 2 Petrusbrevet (2 Peter)

• 1 Johannesbrevet (1 John)

• 2 Johannesbrevet (2 John)

• 3 Johannesbrevet (3 John)

• Judasbrevet (Jude)

5. Profetisk bok

• Uppenbarelseboken (Revelation)

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

1 Krönikeboken

Välj kapitel:

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 

Jämför denna Bibelbok i:

KJV-ENG ⎜ SK1873 ⎜ SK1703RV

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln.

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–4 [*Notering: 1 v. 1–4: “Adam… Noa”. Släktlinjen från Adam till Noa sammanfattar urhistorien och knyter Krönikeböckerna till skapelsen. Den visar att Israels historia är rotad i hela mänsklighetens ursprung. Jfr 1 Mos 1–5; Luk 3:38.]

[*Notering 2, v. 1: Namnet Adam (hebr. ’ādām) betyder människa eller jordisk, av adamah = jord. Han är den första människan, skapad av stoft. Jfr 1 Mos 2:7; 1 Kor 15:45–47.]

[*Notering 3, v. 1: Seth (hebr. šēt) betyder ersatt eller given i stället, ty han gavs i stället för Abel. Jfr 1 Mos 4:25.]

v. 3 [*Notering 1, v, 3: Henok (hebr. ḥănōk) betyder invigd eller undervisad. Han vandrade med Gud och blev upptagen utan att se döden. Jfr 1 Mos 5:24; Hebr 11:5.]

[*Notering 2, v, 3: Metuselah (hebr. mĕtûšelaḥ) kan betyda “när han dör, skall det sändas”, vilket ofta kopplas till floden som kom i hans dödsår. Jfr 1 Mos 5:27.]

v. 4 [*Notering: Noa (hebr. nōaḥ) betyder vila eller tröst. Han blev ett redskap för räddning genom floden. Jfr 1 Mos 5:29; Hebr 11:7.]

v. 10 [*Notering 1, v. 10: Nimrod var den förste som blev mäktig på jorden; en kunglig och upprorisk gestalt. Han förknippas med Babel och rikets början i Shinar. Jfr 1 Mos 10:8–10; 11:1–9.] 

[*Notering 2, v. 10: Nimrod betyder sannolikt “vi skall göra uppror” (av marad = göra uppror). Han var en mäktig jägare och rikesgrundare. Jfr 1 Mos 10:9–10.]

v. 12 [*Notering: Filistéerna uppkom från Kasluhim och blev Israels återkommande fiender i Domarboken och Samuelsböckerna. Jfr Dom 13–16; 1 Sam 17.]

v. 13 [*Notering: Kanaans släktlinje omfattar de folk som Israel senare skulle driva ut ur landet. Dessa nämns ofta i samband med löfteslandet och Guds dom. Jfr 1 Mos 15:18–21; 5 Mos 7:1–2.]

v. 19 [*Notering: Namnet Peleg betyder “delning”, eftersom jorden delades i hans dagar; sannolikt en hänvisning till språkförbistringen vid Babel. Jfr 1 Mos 10:25; 11:7–9.]

v. 27 [*Notering: Namnet ändras från Abram (“upphöjd fader”) till Abraham (“fader till många”), vilket markerar Guds förbund och löftet om många folk. Jfr 1 Mos 17:5.]

v. 28 [*Notering 1, v. 28: “Isak och Ismael”. Isak är löftets son genom Sara, medan Ismael är sonen efter köttet. Denna skiljelinje är central i Skriften. Jfr 1 Mos 21:12; Gal 4:22–31.] 

[*Notering 2, v. 28: Isak (hebr. yiṣḥāq) betyder han skrattar, eftersom Sara skrattade åt löftet. Jfr 1 Mos 18:12; 21:6.] 

[*Notering 3, v. 28: Ismael (hebr. yišmā‘ēl) betyder Gud hör. Gud hörde Hagars nöd. Jfr 1 Mos 16:11.]

v. 32 [*Notering: Keturah var Abrahams bihustru efter Saras död. Hennes söner blev stamfäder till folk i öster, men arvet gavs åt Isak. Jfr 1 Mos 25:1–6.]

v. 34 [*Notering 1, v. 34: “Esau och Israel”. Esau (Edom) och Israel (Jakob) representerar två folk: Edom och Israel. Deras relation präglas av konflikt. Jfr 1 Mos 25:23; Mal 1:2–3; Rom 9:10–13.] 

[*Notering 2, v. 34: Israel (hebr. yiśrā’ēl) betyder han kämpar med Gud eller Gud strider. Namnet gavs Jakob efter brottningen. Jfr 1 Mos 32:28.] 

[*Notering 3, v. 34: Esau (hebr. ‘ēśāw) betyder hårig eller rå, vilket syftar på hans utseende vid födelsen. Jfr 1 Mos 25:25.]

v. 36 [*Notering 1, v. 36: Amalek blev Israels första fiende efter uttåget ur Egypten och står som bild för ihärdig fiendskap mot Guds folk. Jfr 2 Mos 17:8–16; 5 Mos 25:17–19.] 

[*Notering 2, v. 36: Amalek kan betyda folk som plundrar eller krigiskt folk. Han blev stamfader till Amalekiterna, Israels fiender. Jfr 2 Mos 17:8.]

v. 43 [*Notering 1, v. 43: Edom hade kungar innan Israel fick någon kung. Detta visar skillnaden i Guds styrelse; Israel väntade på den kung Gud skulle ge. Jfr 1 Sam 8:5–7.] 

[*Notering 2, v. 43: Edom betyder röd, syftande på Esaus röda utseende och linsgrytan. Jfr 1 Mos 25:30.]

v. 51 [*Notering: Hövdingarna (allûph) var klanledare i Edom. De styrde över släkter snarare än ett enhetligt kungarike, vilket visar en annan samhällsordning än Israels. Jfr 1 Mos 36:15–19.]

 [*Språknot v. 51-54: “dukes” = hövdingar. Dukes (hebr. allûph) betyder hövdingar eller stamledare, inte kungliga furstar. Ordet betecknar ledare för släkter eller klaner, särskilt i Edom. Jfr 1 Mos 36.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

SVENSKA KJV BIBELN™

Ordstudie:

1 Krönikeboken kapitel 1: Släktlinje.

Messias släktlinje i 1 Krönikeboken 1 som återkommer i Lukasevangeliet kapitel 3:

v. 1: “Adam” (Messias linje).

Adam är den första människan och utgångspunkt för hela släktlinjen. I Luk 3 förs Jesus släkt tillbaka till Adam, vilket visar att Kristus är den andre Adam. Jfr Luk 3:38; Rom 5:14; 1 Kor 15:45.

v. 3: “Henok” (Messias linje).

Henok, som vandrade med Gud, står som förebild för rättfärdighet i släktlinjen som leder till Kristus. Jfr Luk 3:37; Hebr 11:5.

v. 4: “Noa” (Messias linje).

Noa bevarades genom domen och blev stamfader för den nya världen. Han är en bild på frälsning genom dom, vilket fullbordas i Kristus. Jfr Luk 3:36; 1 Petr 3:20–21.

v. 17: “Sem” (Messias linje).

Sem är den gren genom vilken löftets linje fortsätter. Namnet är kopplat till välsignelsen i Noas profetia. Jfr 1 Mos 9:26; Luk 3:36.

v. 18: “Arpaksad”.

Arpaksad är en nyckellänk mellan floden och Abraham. Genom honom förs släktlinjen vidare mot löftets folk. Jfr Luk 3:36.

v. 18: “Eber”.

Eber är stamfader till Hebréerna; hans namn lever kvar i beteckningen “Hebré”. Släktlinjen får här en tydlig identitet. Jfr 1 Mos 10:21; Luk 3:35.

v. 19: “Peleg”.

I Pelegs dagar delades jorden, men släktlinjen bevaras obruten genom honom fram till Kristus. Jfr Luk 3:35.

v. 24–26: “Reu, Serug, Nahor, Tera”.

Dessa namn utgör kedjan mellan Peleg och Abraham och visar Guds trofasthet genom generationerna, även i tider utan stora händelser nedtecknade. Jfr Luk 3:34–35.

v. 27: “Abraham” (Messias linje).

Abraham är löftets bärare; i honom skall alla folk välsignas. Detta löfte fullbordas i Kristus. Jfr 1 Mos 12:3; Gal 3:16; Luk 3:34.

v. 28: “Isak” (Messias linje).

Isak är löftets son, född genom Guds ingripande. Han pekar fram mot Kristus som den utlovade sonen. Jfr 1 Mos 21:12; Luk 3:34.

v. 34: “Israel (Jakob)” (Messias linje).

Israel bär förbundsnamnet och blir stamfader till de tolv stammarna, ur vilka Messias kommer. Jfr 1 Mos 32:28; Luk 3:34.

Släktlinjen till Messias (1 Krön 1) leder från Adam genom Sem, Abraham och Isak till Israel och vidare mot Messias. Lukasevangeliet visar samma linje i omvänd ordning för att bekräfta att Jesus Kristus är uppfyllelsen av löftet från begynnelsen. Jfr Luk 3:23–38.

De namn i 1 Krönikeboken 1 som inte tillhör löftets linje, men som ändå är viktiga i Bibelns historia: 

v. 28–31: “Ismael och hans söner”.

Ismael var Abrahams son efter köttet genom Hagar, inte löftets son. Hans ätt blev till många furstar och nationer, enligt Guds löfte, men förbundet gick genom Isak. Jfr 1 Mos 17:20–21; Gal 4:22–23.

v. 32–33: “Keturahs söner”.

Keturahs söner blev stamfäder till östliga folk. De fick gåvor, men sändes bort från Isak, som ensam fick arvet. Jfr 1 Mos 25:5–6.

v. 34–37: “Esau (Edom)”.

Esau var Jakobs broder men inte bärare av löftet. Hans ätt blev Edom, ofta i konflikt med Israel. Skriften framställer detta som ett exempel på Guds utväljande. Jfr 1 Mos 25:23; Mal 1:2–3; Rom 9:10–13.

v. 36: “Amalek”.

Amalek, av Esaus släkt, blev Israels första fiende och en ständig motståndare. Han står som bild för köttets fiendskap mot Guds folk. Jfr 2 Mos 17:8–16; 5 Mos 25:17–19.

v. 38–42: “Seirs söner (Horéerna)”.

Seirs söner var de ursprungliga invånarna i Edoms land, vilka Esaus ätt tog i besittning. Detta visar hur Edom etablerades utanför löftets land. Jfr 5 Mos 2:12.

v. 43–50: “Edoms kungar”.

Edom hade kungar innan Israel fick någon kung, men dessa stod utanför Guds förbundslinje. De representerar jordiska riken utan det gudomliga löftet. Jfr 1 Sam 8:5–7.

v. 51–54: “Edoms hövdingar”.

Edoms hövdingar var ledare för släkter och klaner, men tillhörde inte förbundets folk. De visar en annan ordning än den som Gud upprättade i Israel. Jfr 1 Mos 36:15–19.

Skriften skiljer tydligt mellan löftets linje (genom Isak och Jakob) och sidolinjerna (Ismael, Keturahs söner, Esau). Dessa fick välsignelser i denna världen, men inte förbundets löfte som leder till Messias. Jfr 1 Mos 21:12; Rom 9:6–8.

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–2 [*Notering: A. Löftets linje (Juda, David till Messias).Israels söner. Israels tolv söner utgör stammarna, men Juda lyfts fram i detta kapitel som bärare av kungalinjen. Jfr 1 Mos 49:10.]

v. 3–4 [*Notering 1, v. 3–4: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Juda, Peres och Sera. Peres blir den gren genom vilken släktlinjen fortsätter, trots att han föddes i en ovanlig situation genom Tamar. Jfr 1 Mos 38; Matt 1:3.]

[*Notering 2, v. 3: D. Särskilda släktförhållanden. Er var ond i HERRENS ögon och dödades av Gud, vilket visar Guds rättfärdiga dom i släktlinjen. Jfr 1 Mos 38:7.]

v. 4 [*Notering: D. Särskilda släktförhållanden. Tamar spelade en avgörande roll i att bevara Judas släktlinje, trots syndfulla omständigheter. Jfr 1 Mos 38; Matt 1:3.]

v. 5 [*Notering: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Peres. Genom Peres fortsätter linjen till Hesron och vidare till David. Jfr Rut 4:18–22.]

v. 7 [*Notering: C. Sidolinjer inom Juda. Akar (Akan) kallas “Israels olycksförare” eftersom han tog av det tillspillogivna och drog dom över Israel. Jfr Jos 7:1, 25.]

[*Språknot v. 7: “det tillspillogivna” (KJV: accursed thing). Uttrycket det tillspillogivna återger hebreiska ḥērem (חֵרֶם), som betecknar något som är avskilt åt Gud för förintelse. KJV återger detta konsekvent med accursed (thing), i betydelsen ”dömd till undergång” (“doomed to destruction” – Webster 1828), inte enbart “förbannat” i allmän mening. Ordet tillspillogivet bevarar denna dubbla innebörd: 1. något som är helgat (avskilt) åt Gud, 2. och samtidigt utgivet till undergång. I Josua 7 används uttrycket både om föremålet (v. 11, 13) och om folket självt (v. 12: “de är tillspillogivna”), vilket visar hur överträdelsen överför dess status till hela Israel. Detta samband går förlorat om olika svenska ord används. (Jfr ”tillspillogifvet” i Carl XII:s Bibel).]

v. 9–12 [*Notering v. 9–12: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Hesron, Boas, Obed. Denna kedja binder patriarktiden till domartiden och vidare till kungadömet. Boas och Rut spelar en central roll i denna linje. Jfr Rut 4:21–22.]

v. 12 [*Notering 1, v. 12: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Boas, som löste Rut, är en förebild för återlösaren (goel). Jfr Rut 2–4.]

[*Notering 2, v. 12: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Obed är son till Boas och Rut och far till Isai; en länk mellan domartiden och kungadömet. Jfr Rut 4:17.]

[*Notering 3, v. 12-13: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). Isai är Davids fader och nämns i profetior om Messias som “Isais rot”. Jfr Jes 11:1.]

[*Notering 4, v. 13-15: A. Löftets linje (Juda, David till Messias). David, den sjunde sonen, blev kung och är förebild för Messias, Davids son. Jfr 1 Sam 16; Luk 1:32.]

v. 16 [*Notering: B.Viktiga personer kring Davids hus.Seruja var Davids syster; hennes söner (Joab m.fl.) blev mäktiga män i hans rike. Jfr 2 Sam 2:13.]

v. 17 [*Notering: B.Viktiga personer kring Davids hus. Abigail och Amasa. Amasa blev härförare i Absaloms och senare Davids här. Jfr 2 Sam 17:25; 19:13.]

v. 18–20 [*Notering: C. Sidolinjer inom Juda. Kaleb och Besalel. Besalel, sonson till Hur, var den som utförde arbetet med tabernaklet, fylld med Guds Ande. Jfr 2 Mos 31:1–5.]

v. 21–23 [*Notering: C. Sidolinjer inom Juda: Jair. Jair hade många städer i Gilead och representerar en utvidgning av Judas inflytande. Jfr 4 Mos 32:41.]

v. 24 [*Notering: C. Sidolinjer inom Juda: Ashur kallas Tekoas fader; Tekoa blev senare profeten Amos hemort. Jfr Amos 1:1.]

v. 34–35 [*Notering: D. Särskilda släktförhållanden. Sheshan gav sin dotter åt en Egyptisk tjänare, vilket visar hur släktlinjer ibland fortsätter genom ovanliga medel.]

v. 42–49 [*Notering: E. Geografiska och stamrelaterade notiser. Hebron och dess linje: Hebron var en central stad i Juda och senare Davids första huvudstad. Jfr 2 Sam 2:1–4.]

v. 50–54 [*Notering: E. Geografiska och stamrelaterade notiser. Betlehem nämns som en central plats i Juda; Davids stad och senare Messias födelseplats. Jfr Mika 5:2; Luk 2:4.]

v. 55 [*Notering: E. Geografiska och stamrelaterade notiser: Skrivarnas släkter visar en tidig ordning av lärda och skrivkunniga i Israel.]

[*Notering: F. Språkliga namnnoter: Juda betyder “lovprisning”. Jfr 1 Mos 29:35. – Peres betyder “genombrott”. Jfr 1 Mos 38:29. – Boas kan betyda “styrka” eller “i honom är kraft”. Jfr Rut 2:1. – David betyder “älskad”.]

[*Notering kapitel 2: Juda och kungalinjen Detta kapitel fokuserar på Juda stam och leder fram till David, vilket förbereder vägen för Messias, Davids son. Samtidigt visas sidolinjer (C) och hur Gud verkar genom både rättfärdighet och svaghet. Jfr 1 Mos 49:10; Matt 1:1; Luk 3:31.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–4 [*Notering: A. Davids söner och kungens hus.Davids söner i Hebron. David hade sex söner i Hebron innan han blev kung över hela Israel. Detta markerar övergången från Juda till ett enat rike. Jfr 2 Sam 3:2–5.]

v. 2 [*Notering 1, v. 1: A. Davids söner och kungens hus.Absalom gjorde uppror mot sin fader David och försökte ta kungadömet. Jfr 2 Sam 15–18.]

[*Notering 2, v. 2: A. Davids söner och kungens hus.Adonia försökte göra sig till kung i Davids ställe innan Salomo blev krönt. Jfr 1 Kung 1:5–7.]

v. 5 [*Notering 1, v. 5: A. Davids söner och kungens hus.Salomo var den utvalde efter David och byggde templet i Jerusalem. Jfr 1 Kung 6:1.]

[*Notering 2, v. 5: A. Davids söner och kungens hus.Natan, en annan av Davids söner, är viktig eftersom Messias släktlinje i Lukasevangeliet går genom honom (inte genom Salomo). Jfr Luk 3:31.]

[*Notering 3, v. 5: E. Teologisk kontrast i släktlinjen. Salomo vs Natan. Kungalinjen går genom Salomo, men Messias släkt i Luk 3 går genom Natan. Detta visar två parallella linjer i Davids hus.]

v. 10–14 [*Notering: B. Kungalinjen från Salomo.Kungarna i Juda Denna kedja visar Davids tronföljd genom Juda kungar, från Salomo till Josia. Den bekräftar löftet om Davids hus. Jfr 2 Sam 7:12–16.]

v. 13 [*Notering 1, v. 10–14: B. Kungalinjen från Salomo.Hiskia var en gudfruktig kung som återupprättade tempeltjänsten och litade på HERREN. Jfr 2 Kung 18–19.]

[*Notering 2, v. 10–14: B. Kungalinjen från Salomo.Manasse var en av de mest ogudaktiga kungarna, men omvände sig senare. Jfr 2 Krön 33:12–13.]

[*Notering 3, v. 10–14: B. Kungalinjen från Salomo. Josia genomförde en stor reformation och återupptäckte lagen. Jfr 2 Kung 22–23.]

v. 15–16 [*Notering: C. Fallet och fångenskapen. Josias söner: Efter Josia försämrades kungadömet snabbt, vilket ledde till Babyloniska fångenskapen. Jfr 2 Kung 23–25.]

v. 16–17 [*Notering: C. Fallet och fångenskapen. Jekonja (Jojakin) fördes i fångenskap till Babylon. Hans öde markerar rikets fall. Jfr 2 Kung 24:15.]

v. 17–19 [*Notering: D. Linjen efter fångenskapen. Serubbabel ledde återvändandet från Babylon och byggandet av templet. Han står i Messias släktlinje. Jfr Esra 3:2; Hag 2:23; Matt 1:12.]

v. 21–24 [*Notering: D. Linjen efter fångenskapen. Efterföljande släktled. Den fortsatta linjen efter Serubbabel visar att Davids hus inte upphörde trots fångenskapen, utan bevarades fram till Messias.]

v. 24 [*Notering: F. Språkliga namnnoter: David = “älskad”. Salomo (hebr. Shlomo) betyder fredlig eller fredens man. Jfr 1 Krön 22:9. Absalom betyder fader till fred, men hans liv präglades av uppror. Hiskia betyder HERREN är min styrka. Josia betyder HERREN stöder eller botar. Serubbabel betyder sannolikt “född i Babel”.]

[*Notering kapitel 3: Davids hus genom historien. Kapitel 3 visar Davids hus från dess början, genom kungadömet, fallet och fångenskapen, och vidare till återupprättelsen. Trots synd och dom bevarar Gud Davids linje fram till Messias. Jfr 2 Sam 7:12–16; Matt 1:1; Luk 3:31.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–4 [*Notering: A. Juda-linjen och geografiska fäder: Judas söner och Betlehem. Dessa släktled knyter Juda stam till viktiga orter som Betlehem, Davids stad och Messias födelseplats. Jfr Mika 5:2; Luk 2:4.]

v. 2 [*Notering: A. Juda-linjen och geografiska fäder: Oratiternas familjer. Soratiterna är knutna till området Sora, som senare förknippas med Simson. Jfr Dom 13:2.]

v. 10 [*Notering: B. Jabez – bön och välsignelse. Jabez bön: Jabez bad om välsignelse, utvidgat ytterland, Guds hand och beskydd från ont; och Gud gav honom det han begärde. Detta visar Guds nåd mot den som åkallar honom. Jfr Matt 7:7; Jak 4:2.] 

[*Språknot v. 10: Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]

v. 14 [*Notering: C. Yrken och särskilda grupper. Hantverkare: “Charashim” syftar på hantverkare (smeder, snickare m.m.). Yrken nämns som en del av släktidentiteten..]

v. 17–18 [*Notering: D. Ovanliga släktförhållanden. Faraos dotter: En dotter till Farao ingår i Juda släktlinje, vilket visar kontakt mellan Israel och Egypten även i släktregister.]

v. 20 [*Notering: D. Ovanliga släktförhållanden. Mindre släktgrenar: Flera mindre och mindre kända släktlinjer nämns, vilket visar bredden i Judas stam utöver kungalinjen.]

v. 21–23 [*Notering: C. Yrken och särskilda grupper. Fint linne och krukmakare: Vissa familjer arbetade med fint linne (prästerliga kläder) och keramik. De tjänade även kungen, vilket visar organiserat arbete i Israel. Jfr 2 Mos 28:5; Jer 18:1–6.]

v. 23 [*Notering: C. Yrken och särskilda grupper. Hos kungen för hans arbete: Dessa arbetare bodde nära kungamakten och tjänade i dess verksamhet, vilket visar ett tidigt samhällssystem kring kungens hushåll.]

v. 24–27 [*Notering: E. Simeons stam och deras historia. Simeons fåtalighet: Simeons stam växte inte lika mycket som Juda, vilket uppfyller Jakobs profetia om spridning. Jfr 1 Mos 49:5–7.]

v. 28–33 [*Notering: E. Simeons stam och deras historia. Deras städer: Simeon bodde inom Judas område, vilket visar hur stammen integrerades geografiskt. Jfr Jos 19:1.]

v. 38 [*Notering: E. Simeons stam och deras historia. Hövdingar: Ledare över familjer; deras hus förökades och organiserades under ledarskap.] 

v. 39 [*Notering: F. Utvidgning och erövring. Sökte bete: Simeoniterna sökte nytt land för sina hjordar, vilket visar praktiska behov som driver expansion.] 

v. 40 [*Notering: F. Utvidgning och erövring. Hams ätt: Landet hade tidigare bebos av Hams ätt, vilket visar äldre bosättningar före Israels expansion. Jfr 1 Mos 10:6.] 

v. 41 [*Notering: F. Utvidgning och erövring. Hiskias tid: Under kung Hiskia utvidgade Simeon sitt område genom att inta nytt land. Jfr 2 Krön 31:21.] 

[*Språknot v. 41: “I deras ställe”. KJV:s “rooms” betyder här inte rum, utan plats eller ställe som någon tidigare haft. Uttrycket betecknar att de övertog deras bosättning efter att ha fördrivit dem.]

v. 42–43 [*Notering: F. Utvidgning och erövring. Amalekiterna: Simeon slog de kvarlevande amalekiterna, Israels gamla fiender, och tog deras land. Jfr 2 Mos 17:14–16.] 

v. 43 [*Notering: G. Språkliga namnnoter: Jabez: Från “smärta”. Kaleb: Kaleb kan betyda “helhjärtad” eller “hund” (trofasthet). Jfr Jos 14:14. Simeon: Simeon betyder “Gud har hört”. Jfr 1 Mos 29:33. Amalek: Symbol för ständig fiendskap mot Guds folk.]

[*Notering kapitel 4: Livet i stammen. Kapitel 4 visar inte bara släktlinjer utan även livets praktiska sidor: bön (Jabez), arbete (hantverkare), bosättning och expansion (Simeon). Gud verkar både i det andliga och det vardagliga. Jfr Kol 3:17; 1 Mos 49:5–7.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering 1, v. 1: A. Förstfödslorätten och stamordningen. Ruben och förstfödslorätten: Ruben var förstfödd, men förlorade sin förstfödslorätt eftersom han orenade sin faders bädd. Rätten gavs åt Josefs söner. Jfr 1 Mos 35:22; 49:3–4.] 

[*Notering 2 v. 1: “släktregistret skall inte räknas efter förstfödslorätten”. Uttrycket betyder att släktlinjen inte följer den naturliga förstfödslorätten. Ruben var förstfödd men förkastades, och Gud ordnade släktlinjen enligt sitt eget val: förstfödslorätten gavs åt Josef, men kungalinjen åt Juda. Jfr 1 Mos 49:3–4, 10.]

v. 2 [*Notering 1, v. 2: A. Förstfödslorätten och stamordningen. Juda och fursten: Juda fick överhöghet och fursten (kungalinjen), medan Josef fick förstfödslorätten. Här skiljs kungamakt och arvsrätt. Jfr 1 Mos 49:10.]

[*Språknot 2, v. 2: “Juda fick överhand… fursten”. “Prevailed” betyder att Juda fick överhöghet eller företräde bland sina bröder. “The chief ruler” i KJV återger hebr. nāgīd, vilket betecknar en av Gud utsedd furste. Här syftas ytterst på Davids hus och Messias. Jfr 1 Mos 49:10; 1 Sam 13:14.]

[*Språknot 3, v. 2: KJV, ”birthright”. Förstfödslorätten (hebr. bekhōrāh) innebar dubbel arvsdel, rang och välsignelse. Ruben förlorade denna rätt genom synd, och den gavs åt Josefs söner. Samtidigt gavs kungalinjen åt Juda. Jfr 1 Mos 49:3–4, 10; 5 Mos 21:17.]

v. 6 [*Notering: B. Rubens stam och östra området. Beera: Beera fördes bort av Assyriens kung, vilket visar början på exilen för dessa stammar.]

v. 8–9 [*Notering: B. Rubens stam och östra området. Aroer till Eufrat: Rubens område sträckte sig långt österut, ända mot Eufrat, på grund av deras stora boskapshjordar.]

v. 10 [*Notering: B. Rubens stam och östra området. Hagariterna: Strider mot Hagariterna (ökenfolk) visar konflikten mellan Israel och kringboende nomader.

[*Språknot v. 10: “östra delen av Gilead”. KJV:s “east land” betyder inte ett eget land, utan den östra delen eller trakten av ett område. Här avses Gileads östra region.]

v. 11–16 [*Notering: C. Gads stam. Gilead och Bashan: Gads stam bodde i bördiga områden öster om Jordan, kända för boskap och vidsträckta marker.]

v. 17 [*Notering: C. Gads stam. Släktregister: Släktregistren bevarades även i kungarnas tid, vilket visar ordning och identitet i folket.]

v. 18 [*Notering: D. Kriget och Guds ingripande. Stridsmän: Stammarna öster om Jordan var krigiska och vältränade i strid.]

[*Språknot v. 18: ”Bucklare”. ”Ordet “Buckler” i KJV betecknar en mindre, rund sköld som bars i strid för rörligt försvar, ofta i närstrid. Till skillnad från större sköldar (t.ex. “shield”) var ”bucklaren” lättare och lämpad för snabba rörelser. (Websters Dictionary 1828): Buckler: ”En slags sköld i olika former och storlekar som bärs på armen eller hålls i handen för att avvärja slag.”. En liten, rund sköld som bars på armen eller hölls i handen. – מָגֵן (māgēn). Jfr 2 Krön 14:8; Ps 18:2.]

v. 20 [*Notering: D. Kriget och Guds ingripande. Bön i striden: De ropade till Gud och fick hjälp eftersom de förtröstade på honom. Segern kopplas direkt till tro, inte bara styrka.]

v. 22 [*Notering 1, v. 22: D. Kriget och Guds ingripande. Striden var av Gud: Uttrycket visar att segern inte var mänsklig utan gudomlig. Gud styr krigens utgång. Jfr 2 Krön 20:15.]

[*Notering 2, v. 22: D. Kriget och Guds ingripande. I deras ställe: De tog över fiendernas plats efter segern. KJV:s rooms betyder plats eller bosättning.]

v. 23 [*Notering: E. Halva Manasse stam. Utbredning: Halva Manasse blev talrik och utbredde sig i norr och öster.]

v. 24 [*Notering: E. Halva Manasse stam. Tappra män: Ledarna beskrivs som tappra och ryktbara, vilket visar stamens styrka.]

v. 25 [*Notering: F. Synd och avfall. Gick i hor: Uttrycket beskriver andlig otrohet; avgudadyrkan i stället för trohet mot Gud. Jfr Hosea 4:12.]

v. 26 [*Notering 1, v. 26: G. Fångenskapen i Assyrien. Pul och Tiglat-Pileser: Gud uppväckte de Assyriska kungarna som redskap för dom. Israel fördes bort i fångenskap.]

[*Notering 2, v. 26: G. Fångenskapen i Assyrien. Bortförandet: Ruben, Gad och halva Manasse fördes bort till Halah, Habor och Gosan; den första stora deportationen av Israel. Jfr 2 Kung 15:29.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–3 [*Notering: A. Prästlinjen Aron – fångenskapen. Levi och Arons hus: Levi avskildes för tjänst inför Gud, och genom Aron upprättades prästadömet. Jfr 2 Mos 28:1.]

v. 4 [*Notering: A. Prästlinjen Aron – fångenskapen. Eleasar till Sadok: Denna linje visar den legitima översteprästerliga successionen, som senare knyts till Sadok. Jfr 1 Kung 2:35.]

v. 10 [*Notering: A. Prästlinjen Aron – fångenskapen. Asarja: Asarja tjänade som präst i templet som Salomo byggde, vilket markerar övergången från tabernakel till tempel.]

v. 14–15 [*Notering: A. Prästlinjen Aron – fångenskapen. Seraja och Jehosadak: Seraja dödades vid Jerusalems fall, och Jehosadak fördes i fångenskap. Prästlinjen bryts i landet men fortsätter i exilen. Jfr 2 Kung 25:18–21.]

v. 16–30 [*Notering: B. Leviternas släkter och tjänst. Levis släkter: Gershon, Kehat och Merari bildar tre huvudgrenar med olika uppgifter i tabernaklet. Jfr 4 Mos 3–4.]

v. 28 [*Notering: B. Leviternas släkter och tjänst. Samuel: Profeten Samuel framträder här i Levitisk linje, vilket visar att även profetisk tjänst kan vara knuten till Levi. Jfr 1 Sam 1:1.]

v. 31 [*Notering: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Sångtjänsten: David instiftade organiserad sångtjänst i HERRENS hus efter att arken fått ro i Jerusalem. Jfr 1 Krön 16:4–6.]

v. 32 [*Notering 1, v. 32: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Tabernaklet och templet: Sångtjänsten började vid tabernaklet och fortsatte i templet. Detta visar kontinuitet i gudstjänsten.]

[*Notering 2, v. 32: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Tjänade… enligt sin ordning: Leviternas tjänst var organiserad i fasta avdelningar och turordningar. Jfr 1 Krön 25.]

[*Notering 3, v. 32: “tjänade… med sång”. Uttrycket betecknar Leviternas ordnade sångtjänst inför Guds boning i tabernaklet. Detta var en fast del av gudstjänsten, instiftad av David. Jfr 1 Krön 16:4–6.]

[*Notering 4, v. 32: “tjänade… enligt sin ordning”. Uttrycket visar att Leviternas tjänst var ordnad efter fasta avdelningar och turordning. Efter templets uppförande blev tjänsten ännu mer organiserad. Jfr 1 Krön 23–25;1 Kor 14:40: “Låt allt ske värdigt och med ordning”.]

v. 33–38 [*Notering: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Heman: Heman, en av huvudsångarna, härstammar från Kehat och Levi, vilket visar kontinuitet från stam till tempeltjänst.]

v. 39–43 [*Notering: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Asaf: Asaf stod på högra sidan och blev stamfader till en hel sångartjänst i templet. Många psalmer tillskrivs honom. Jfr Ps 73–83.]

v. 44–47 [*Notering: C. Sångtjänsten (Davids ordning). Etan: Etan (Jedutun) stod på vänstra sidan; tillsammans bildar dessa tre (Heman, Asaf, Etan) den fulla sångtjänsten.]

v. 48 [*Notering: D. Leviternas uppgifter. All slags tjänst: Leviterna var insatta i alla praktiska uppgifter i Guds hus, utöver prästernas arbete.]

v. 49 [*Notering 1, v. 49: D. Leviternas uppgifter. Aron och hans söner: Endast Arons söner fick utföra offer och tjänst i det allra heligaste, vilket skiljer präster från övriga Leviter. Jfr 4 Mos 18:7.]

[*Notering 2, v. 49: D. Leviternas uppgifter. Göra försoning: Prästernas huvuduppgift var att bringa försoning för Israel genom offer. Jfr 3 Mos 16.]

v. 50–53 [*Notering v. 50-53: E. Prästlinjen återgiven. Arons söner: Prästlinjen upprepas för att bekräfta legitimitet och kontinuitet.]

v. 54 [*Notering v. 54: F. Leviternas städer. Ytterlanden: Städerna låg i olika ytterlanden, dvs. spridda områden inom Israel, inte i ett sammanhängande land.]

[*Språknot v. 54, 66: Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]

v. 55–60 [*Notering: F. Leviternas städer. Hebron och tillflyktsstäder: Hebron var en tillflyktsstad och gavs åt prästerna, vilket visar Guds omsorg om rätt och nåd. Jfr Jos 20:7.]

v. 61–65 [*Notering: F. Leviternas städer. Genom lott: Städerna fördelades genom lott, vilket visar att Gud bestämmer arvet. Jfr Jos 18:10.]

v. 66–70 [*Notering: F. Leviternas städer. Kehatiternas städer: Kehatiternas städer låg särskilt i Efraim, vilket visar spridning över flera stammar.]

[*Språknot v. 66 (v. 54): Ordet ytterland i SKJVB™ återger KJV:s coasts, som i äldre engelska inte i första hand betyder kust, utan ytterområde, gränstrakt eller perifert land. Jfr Jos 1:4; 9:1; 10:40; 13:3; 18:5; Jes 66:19; Matt 2:16.]

v. 71–76 [*Notering: F. Leviternas städer. Gershoniternas städer: Gershoniterna fick städer i norra Israel.]

v. 77–81 [*Notering: F. Leviternas städer. Merariternas städer: Merariterna fick städer i östra och västra områden, vilket fullbordar spridningen.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: “Isaskar”. Namnet betyder “lön” eller “belöning” (1 Mos 30:18), givet av Lea när hon fick sin son.]

v. 2–5 [*Notering: A. Isaskar och stamens styrka. Tappra stridsmän: Isaskars stam framställs som stark och talrik, med många tappra stridsmän organiserade efter sina fäders hus.]

v. 4 [*Notering: A. Isaskar och stamens styrka. Många hustrur och söner: Den stora mängden kvinnor och barn förklarar stamens numerära styrka.]

v. 7–11 [*Notering: B. Benjamin – krigisk stam. Tappra stridsmän: Benjaminiterna var kända som stridsdugliga krigare, noggrant organiserade i släktregister.]

v. 11 [*Notering: B. Benjamin – krigisk stam. Soldater: Uttrycket visar att dessa män inte bara var räknade utan utgjorde en organiserad här redo för strid.]

v. 13 [*Notering: C. Naftali och Manasse. Bilhas söner: Naftalis härstamning genom Bilha (Rakels tjänstekvinna) visar hur även dessa linjer fullt räknas in i Israels stammar. Jfr 1 Mos 30:7–8.]

v. 14–19 [*Notering: C. Naftali och Manasse. Manasses linje: Manasses släkt innehåller både huvudlinjer och sidolinjer genom bihustrur, vilket visar komplex stamstruktur.]

v. 15 [*Notering: C. Naftali och Manasse. Selofhads döttrar: Selofhad hade inga söner utan döttrar, vilket leder till särskilda lagar om arv. Jfr 4 Mos 27:1–11.]

v. 21 [*Notering: D. Efraim – sorg och återupprättelse. Sönernas död: Efraims söner dödades när de försökte ta boskap, vilket visar konflikt med andra folk (Gat).]

v. 22 [*Notering: D. Efraim – sorg och återupprättelse. Efraims sorg: Efraim sörjde länge, och hans bröder tröstade honom; ett sällsynt personligt inslag i släktregistret.]

v. 23 [*Notering: D. Efraim – sorg och återupprättelse. Beria: Namnet Beria ges eftersom “det hade gått illa med hans hus”. Namnet speglar nöd och motgång.]

[*Språknot v. 23: “det hade gått illa”. KJV:s “evil” betecknar här inte moralisk ondska utan olycka eller lidande som drabbat hans hus.]

v. 24 [*Notering: D. Efraim – sorg och återupprättelse. Shera: Shera, en kvinna, nämns som byggare av städer, vilket är ovanligt och visar kvinnors plats även i Israels historia.]

v. 27 [*Notering: D. Efraim – sorg och återupprättelse. Josua: Josua framträder i denna linje som Efraims ättling, Israels ledare efter Mose. Jfr Jos 1:1–2.]

v. 28–29 [*Notering: E. Efraims och Manasses områden. Besittningar: Josefs stammar (Efraim och Manasse) hade vidsträckta områden i landet, vilket visar deras betydelse.]

v. 30–40 [*Notering: F. Asher – utvalda och starka män. Asher: Ashers stam beskrivs som rik på “utvalda och tappra stridsmän” och med starka ledare.]

v. 40 [*Notering: F. Asher – utvalda och starka män. De främsta av hövdingarna: Uttrycket visar hög rang och inflytande bland stamledarna.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1–5 [*Notering: A. Benjamin – stam och struktur. Benjamins söner: Benjamin presenteras som stamfader med flera grenar, vilket visar stamens bredd och komplexitet.]

v. 6 [*Notering 1, v. 6: A. Benjamin – stam och struktur. Huvudmän för sina fäders hus: Uttrycket visar att släkterna var organiserade i fasta enheter med ledare.]

[*Notering 2, v. 6–7: A. Benjamin – stam och struktur. Förflyttning till Manahat: Vissa grupper inom Benjamin flyttades, vilket visar geografiska förändringar inom stammen.]

v. 12 [*Notering: B. Bosättning och expansion. Ono och Lod: Dessa städer byggdes av Elpaals ätt, vilket visar aktiv uppbyggnad och expansion.]

v. 13 [*Notering: B. Bosättning och expansion. Ajjalon och Gat: Benjaminiter drev bort invånare från Gat, vilket visar militära konflikter med Filistéerna.]

v. 28 [*Notering: B. Bosättning och expansion. Jerusalem: Benjaminiter bodde i Jerusalem, vilket visar stadens betydelse även före Davids tid.]

v. 29–32 [*Notering: C. Gibeon och familjelinjer. Gibeon: Gibeon framträder som en viktig bosättningsplats inom Benjamin.]

v. 33 [*Notering 1, v. 33: D. Sauls släktlinje. Saul: Saul, Israels första kung, härstammar från Benjamin. Jfr 1 Sam 9:1–2.]

[*Notering 2, v. 33: D. Sauls släktlinje. Jonatan: Jonatan var Sauls son och Davids vän, känd för trofasthet. Jfr 1 Sam 18:1.]

[*Notering 3, v. 33–34: E. Namn med “Baal”. Esh-Baal och Merib-Baal: Namnen innehåller “Baal”, vilket i äldre tid kunde betyda “herre”. Senare undveks detta och ersattes med “boshet” (skam). Exempel: Esh-Baal, till Ish-Boshet. Merib-Baal, till Mefiboshet. Jfr 2 Sam 2:8; 4:4.]

v. 34 [*Notering: D. Sauls släktlinje. Merib-Baal: Merib-Baal är samma person som Mefiboshet. Namnformen med “Baal” bevarar äldre form. Jfr 2 Sam 9:6.]

v. 35–38 [*Notering: F. Släktlinjens fortsättning. Mikas och Asels söner: Detaljerade släktled visar kontinuitet i Benjamins stam efter Saul.]

v. 40 [*Notering 1, v. 40: G. Militär styrka. Bågskyttar: Ulams söner beskrivs som skickliga bågskyttar, vilket visar specialiserad militär förmåga.]

[*Notering 2, v. 40: G. Militär styrka. Många söner och sonsöner: Stor familj gav militär styrka och tillväxt.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: A. Fångenskap och återkomst. För sin överträdelses skull:  Israels bortförande till Babylon förklaras som en följd av synd och otrohet mot Gud. Jfr 2 Kung 17:7–18.]

v. 2 [*Notering: A. Fångenskap och återkomst. Netinimerna: Netinimerna var tempeltjänare, troligen av främmande ursprung, insatta för praktiska uppgifter. Jfr Esra 2:43.]

v. 3 [*Notering: B. Jerusalem återbefolkas. Juda, Benjamin, Efraim, Manasse: Jerusalem bebos av flera stammar, inte bara Juda, vilket visar nationell samling.]

v. 4–9 [*Notering: B. Jerusalem återbefolkas. Släktlinjer: Noggrann uppräkning av släkter visar att återkomsten var organiserad efter genealogier.]

v. 9 [*Notering: B. Jerusalem återbefolkas. Huvudmän för sina fäders hus: Ledarskap i Jerusalem var släktbaserat, med ansvariga huvudmän.]

v. 11 [*Notering: C. Prästerna. Föreståndare för Guds hus: Asarja hade ansvar för tempeltjänsten, vilket visar strukturerad ledning.]

v. 13 [*Notering: C. Prästerna. Mycket dugliga män: Prästerna beskrivs som skickliga och dugliga i tjänsten, inte endast tillhörande släkt.]

v. 14–16 [*Notering: D. Leviterna. Levitiska tjänare: Leviterna tjänade i olika funktioner, inklusive sångtjänst och praktiska uppgifter.]

v. 17 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Dörrvaktarna: Dörrvaktarna hade ansvar för tempelportarna; en viktig och helig uppgift.]

v. 18 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Kungens port: Porten hade både religiös och kunglig betydelse.]

v. 19 [*Notering 1, v. 19: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Korahiterna: Korahs ätt, tidigare känd för uppror (4 Mos 16), tjänar nu troget i helgedomen.]

[*Notering 2, v. 19: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Väktare av ingången: Uppgiften var att bevaka tillträdet till det heliga, vilket visar vikten av helighet och ordning.]

v. 20 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Pinehas: Pinehas nämns som tidigare ledare, vilket knyter tjänsten till en trofast prästlinje. Jfr 4 Mos 25:10–13.]

v. 22 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Insatt i sitt ämbete: David och Samuel ordnade tjänsten, vilket visar att gudstjänsten är både gudomligt och profetiskt ordnad.]

v. 23 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Tabernaklets hus: Uttrycket visar kontinuitet mellan tabernaklet och templet.]

v. 24 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). Fyra väderstreck: Portvakterna var placerade runt hela templet, vilket visar fullständig bevakning.]

v. 26 [*Notering: E. Dörrvaktarna (portvakterna). I sitt ämbete: Dörrvaktarna hade fasta uppgifter, inte tillfälliga roller.]

v. 27 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Nattlig tjänst: Leviterna bodde runt templet och hade ständig tjänst.]

v. 28 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Kärlen: Noggrann hantering av heliga kärl visar ordning och ansvar.]

v. 29 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Helgedomens resurser: Mjöl, vin, olja och rökelse visar tempeltjänstens materiella sida.]

v. 30 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Kryddsalvan: Prästerna tillredde den heliga smörjelseoljan. Jfr 2 Mos 30:22–25.]

v. 31 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Pannorna: Särskilda leviter hade ansvar för matberedning till offer.]

v. 32 [*Notering: F. Tempeltjänstens praktiska arbete. Skådebrödet: Skådebrödet var en ständig del av gudstjänsten och byttes varje sabbat. Jfr 3 Mos 24:5–9.]

v. 33 [*Notering 1, v. 33: G. Sångtjänsten. Sångarna: Sångarna tjänade dag och natt och var fria från andra uppgifter.]

[*Notering 2, v. 33: G. Sångtjänsten. Fria: De var avskilda helt för denna tjänst.] 

[*Språknot v. 33: “som bodde i kamrarna”. Ordet “Remaining” i KJV betyder här att de stannade eller bodde i kamrarna i templet. De var avskilda från andra uppgifter för att tjäna med sång dag och natt.]

v. 35–44 [*Notering: H. Släktlinjen (Saul igen). Sauls släkt: Kapitel 9 återger Sauls släktlinje, vilket binder samman historien med tidigare kapitel.]

v. 39 [*Notering 1, v. 39: H. Släktlinjen (Saul igen). Saul: Saul nämns åter som Israels första kung, vilket förbereder övergången till Davids historia.]

[*Notering 2, v. 39–40: H. Släktlinjen (Saul igen). Baal-namn: Namnen med “Baal” visar äldre språkbruk innan senare förändringar till “boshet”.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: A. Slaget vid Gilboa. Flykten och nederlaget: Israels nederlag visar konsekvensen av Sauls avfall från Gud. Jfr 1 Sam 31:1.]

v. 2 [*Notering: A. Slaget vid Gilboa. Sauls söner: Jonatan, Abinadab och Malkishua faller i strid. Jonatan var särskilt känd för sin trofasthet mot David. Jfr 1 Sam 18:1.]

v. 3 [*Notering: B. Sauls död. Striden blev hård: Uttrycket visar att Saul pressades till det yttersta i striden.]

v. 4 [*Notering 1, v. 4: B. Sauls död. Dessa oomskurna: Filistéerna kallas “oomskurna”, vilket markerar deras hedniska och ogudaktiga status. Jfr Dom 14:3.]

[*Notering 2, v. 4: B. Sauls begår självmord. Sauls död: Saul tar visserligen sitt eget liv för att undvika förnedring, vilket visar både rädsla och hopplöshet; men det var i själva verket Gud som dödade honom (v. 14).]

v. 5 [*Notering: B. Sauls begår självmord. Vapendragaren: Vapendragaren följer sin herres öde, vilket visar lojalitet men också tragedi.]

v. 6 [*Notering: B. Sauls begår självmord. Hela hans hus: Uttrycket syftar på Sauls dynasti, som faller tillsammans med honom.]

v. 7 [*Notering: C. Följder för Israel. Städerna överges: När ledarskapet faller, flyr folket och landet tas av fienden.]

v. 8–9 [*Notering: D. Vanhelgandet av Saul. Plundringen: Filistéerna skändar de döda och använder segern för att ära sina avgudar.]

v. 9 [*Notering: D. Vanhelgandet av Saul. För sina avgudar: Segern tillskrivs falska gudar, vilket visar avgudadyrkans blindhet.]

v. 10 [*Notering: D. Vanhelgandet av Saul. Dagon: Dagons tempel var en central plats för Filistéernas dyrkan. Jfr 1 Sam 5:2–5.]

v. 11–12 [*Notering: E. Jabes-Gileads handling. De tappra männen: Männen från Jabes-Gilead visar trofasthet genom att hämta och begrava Saul. Jfr 1 Sam 11:1–11 (Saul räddade Jabes).]

v. 12 [*Notering: E. Jabes-Gileads handling. Fasta sju dagar: Sörjandet uttrycks genom fasta, en vanlig Biblisk sed vid sorg.]

v. 13 [*Notering 1, v. 13: F. Orsaken till Sauls fall. För sin överträdelse: Sauls död förklaras som Guds dom över hans olydnad.]

[*Notering 2, v. 13: F. Orsaken till Sauls fall. HERRENS ord: Saul bröt mot Guds direkta befallningar. Jfr 1 Sam 15:19–23.]

[*Notering 3, v. 13: F. Orsaken till Sauls fall. Rådfråga den: “It” syftar på den förtrogna anden, inte på personen. Saul sökte svar från en andemakt, vilket var förbjudet. Jfr 3 Mos 19:31; 5 Mos 18:10–12.]

[*Språknot v. 13: “förtrogen ande” (familiar spirit). Uttrycket betecknar en ond ande som anses stå i förbindelse med ett medium. Uttrycket visar också att Saul inte bara talade med kvinnan (1 Sam 28:7-8) utan sökte svar från den andemakt som hon stod i förbindelse med. Detta var förbjudet enligt lagen.]

v. 14 [*Notering 1, v. 14: F. Orsaken till Sauls fall. Han frågade inte HERREN: Sauls största fel var att han inte sökte Gud, trots att han kunde.]

[*Notering 2, v. 14: F. Orsaken till Sauls fall. Han dödade honom: Gud anges som den yttersta orsaken till Sauls död, vilket visar Guds suveränitet.]

[*Notering 3, v. 14: F. Orsaken till Sauls fall. Vände kungariket till David: Övergången från Saul till David är Guds verk, inte bara politisk utveckling. Jfr 1 Sam 16:1.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: A. Davids kungaval. Vi är ditt ben och ditt kött: Uttrycket betecknar släktskap och enhet. Folket erkänner David som en av dem. Jfr 1 Mos 2:23; 2 Sam 5:1.]

v. 2 [*Notering 1, v. 2: A. Davids kungaval. Förde Israel ut och förde det in: Ett hebreiskt uttryck för fullt ledarskap; särskilt i krig och styre. Jfr 4 Mos 27:17.]

[*Notering 2, v. 2: A. Davids kungaval. Du skall föda mitt folk: “Föda” syftar på herdens uppgift: att leda, skydda och försörja folket. Jfr Ps 78:70–72; Joh 10:11.]

[*Notering 3, v. 2: A. Davids kungaval. “Furste” (ruler): Hebr. nagid – en av Gud insatt ledare, inte bara politisk kung. Jfr 1 Sam 16:1.]

v. 3 [*Notering: A. Davids kungaval. Smörjelsen: David smörjs till kung i enlighet med HERRENS ord genom Samuel. Jfr 1 Sam 16:13.]

v. 5 [*Notering: B. Jerusalem och Sion. Sions borg: Den befästa plats som blir Davids stad och Israels centrum. Jfr 2 Sam 5:7.]

v. 8 [*Notering: B. Jerusalem och Sion. Nämligen från Millo: “Millo” var en befäst struktur i Jerusalem, troligen en uppfylld terrass. Jfr 1 Kung 9:15.]

v. 9 [*Notering 1, v. 9: B. Jerusalem och Sion. Blev större och större: Gradvis tillväxt i makt och inflytande.]

[*Notering 2, v. 9: B. Jerusalem och Sion. HERREN Sebaot var med honom: Davids framgång beror på Guds närvaro.]

v. 10 [*Notering: C. De tappra männen. Styrkte sig med honom: De stod fast med David och deltog aktivt i att befästa hans kungadöme.]

v. 11 [*Notering: C. De tappra männen. Jashobeam: En av de främsta hjältarna; slog trehundra med sitt spjut.]

v. 13 [*Språknot v. 13-14: “ett stycke… det stycket”. Ordet “Parcel” i KJV betyder ett avgränsat stycke mark, här en kornåker som försvarades i strid.]

v. 14 [*Språknot 1, v. 14: “räddade det”. Uttrycket betyder att de försvarade och bevarade marken från fienden.]

[*Språknot 2, v. 14: “en stor frälsning”. Ordet “deliverance” i KJV betecknar Guds ingripande till räddning. Samma ord används ofta om Guds frälsning i strid. Jfr 2 Mos 14:13; 1 Sam 14:45.]

v. 15–19 [*Notering: D. De tre tappra. Vattnet från Betlehem: De riskerar livet för att hämta vatten åt David.]

v. 16 [*Språknot: “fästet”. Ordet “hold” i KJV betecknar här en befäst tillflyktsplats eller starkt fäste. David uppehöll sig där under hot från fienden.]

v. 19 [*Notering 1, v. 19: D. De tre tappra. Skall jag dricka deras blod?: Blodet symboliserar livet; David erkänner att vattnet kostade livsfara. Jfr 3 Mos 17:11.]

[*Notering 2, v. 19: D. De tre tappra. Utgjutandet: David offrar vattnet åt HERREN i stället för att dricka det.]

v. 20–21 [*Notering: E. Rangordning. Abishai: Hög rang men inte bland de tre främsta.]

v. 22 [*Notering: F. Benaja – särskilda gärningar. Två lejonlika män från Moab: Uttrycket “lejonlika män” återger KJV:s lionlike men och motsvarar hebreiskans ’ariel (אֲרִיאֵל). Ordet kan bokstavligen betyda “Guds lejon” eller beteckna lejonlika, kraftfulla krigare. Det syftar alltså inte på faktiska lejon, utan på män kända för styrka, mod och våldsamhet i strid. Samma rot används i Jes 29:1 om “Ariel”. Texten framhäver Benajas tapperhet genom en dubbel kontrast: 1. han dräpte två lejonlika män från Moab. 2, och dessutom ett verkligt lejon i en grop på snötid. Denna kontrast understryker hans ovanliga stridsmod och styrka.]

v. 23 [*Notering 1, v. 23: F. Benaja – särskilda gärningar. Fem alnar hög: En aln ≈ 45 cm. ca 2,2–2,3 meter visar ovanlig kroppsstorlek, liknande jättar. Jfr 1 Sam 17:4.]

[*Notering 2, v. 23: F. Benaja – särskilda gärningar. Spjut som en vävbom: Beskriver ett tungt och stort spjut.]

v. 25 [*Notering: G. De trettio tappra. Livvakten: Benaja sätts över kungens livvakt.]

v. 26–47 [*Notering: G. De trettio tappra. Uppräkningen: Listan visar: bredd från olika stammar; enhet i riket; erkännande av individuella hjältar.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: David i Siklag. Undan Saul: Gud samlar män till David under förföljelsen.]

v. 2 [*Notering 1, v. 2: Tvåhändig skicklighet. Strid: Särskild stridsförmåga.]

[*Notering 2, v. 2: “nämligen av Sauls bröder”. Benjamin: Anmärkningsvärt att män från Sauls egen stam sluter sig till David, trots Sauls fiendskap. Detta visar att Guds verk går bortom naturlig släktlojalitet och politisk tillhörighet.]

v. 8 [*Notering: Gaditerna. Fästet: Mod, styrka och snabbhet i strid.]

[*Språknot v. 8: Ordet “Buckler” i KJV betecknar en mindre, rund sköld som bars i strid för rörligt försvar, ofta i närstrid. Till skillnad från större sköldar (t.ex. “shield”) var ”bucklaren” lättare och lämpad för snabba rörelser. (Websters Dictionary 1828): Buckler: ”En slags sköld i olika former och storlekar som bärs på armen eller hålls i handen för att avvärja slag.”. En liten, rund sköld som bars på armen eller hölls i handen. – מָגֵן (māgēn). Jfr 2 Krön 14:8; Ps 18:2.]

v. 14 [*Notering: “den minste över hundra”. Ledarskap: Ovanlig styrka och auktoritet.]

v. 15 [*Notering: Jordanfloden. Översvämning: Mod att handla i svåra förhållanden.]

v. 17 [*Notering: Davids prövning. Hjärtat: David prövar deras avsikt och söker klarhet i deras hjärtas hållning. Trohet definieras inte bara av handling, utan av inre uppriktighet inför Gud.]

v. 18 [*Notering: Anden över Amasai. Bekännelse: Anden kommer över Amasai och ger honom att tala en bekännelse av lojalitet: “Dina är vi, David.” Detta visar att sann enhet och trohet ytterst är ett verk av Guds Ande.]

v. 19 [*Notering: Filistéerna. Misstro: Guds försyn hindrar fel handling.]

v. 21–22 [*Notering: Tillväxten. “som Guds här”: Davids skara växer dagligen tills den liknas vid “Guds här”. Uttrycket antyder en stor och ordnad här, och kan anspela på de himmelska härarna. Det framhäver att uppbyggnaden av Davids rike är ett verk av Gud.]

v. 23 [*Notering: Överföring av riket. HERRENS ord: Riket övergår enligt Guds plan.]

v. 24–37 [*Notering: Stammarna. Uppräkningen: Enhet och bredd i riket.]

v. 32 [*Notering: Isaskars barn. “förstånd att förstå tiderna”: Isaskars män hade insikt i tidens krav och visste vad Israel borde göra. Uttrycket betecknar vishet och urskillning i både andliga och praktiska frågor, inte endast politisk skicklighet.]

v. 33 [*Notering: “inte av delat hjärta”. Lojalitet: Odelad trofasthet. Uttrycket ”not of double heart” i KJV betecknar odelad lojalitet och trofasthet. De var inte splittrade i sinne eller avsikt. Jfr v. 38.]

v. 38 [*Notering: “kunde hålla ledet”. Ordning: Disciplin och enhet.]

[*Språknot v. 38: Lägg märke till de två olika uttrycken i KJV (och hebreiskan): 1. “fullkomligt hjärta” (perfect heart) 2. “ett hjärta” (one heart). Här betonas hjärtat som: a) viljan, b) den inre hållningen, c) lojaliteten inför Gud. Uttrycket visar att det inte endast handlar om ett politiskt beslut att göra David till kung, utan om att göra det i ett rätt hjärtats tillstånd inför Gud. “Fullkomligt hjärta” betecknar hel och uppriktig hängivenhet, medan “ett hjärta” syftar på enhet i vilja och sinne. Tillsammans uttrycker de både inre trohet och gemensam enhet i folket. Moderna översättningar återger ofta innebörden men förlorar detta uttryckssätt med “hjärtat”, som KJV bevarar. Jfr 1 Kung 8:61; 2 Krön 30:12; Ps 86:11.]

v. 39–40 [*Notering: Gemenskapen. Glädje: Folket samlas i glädje och gemenskap kring David. Den rikliga födan (bröd, vin, olja, fikonkakor och russinklasar) visar överflöd, fest och enad glädje i Israel.]

v. 40 [*Språknot: “russinklasar”. KJV:s “bunches of raisins” återger klasar av torkade druvor. Ordet “bunch” betecknar en klase (Webster 1828). Uttrycket bevarar den konkreta bilden av druvor som skördats och torkats. ”En torkad druva. Druvorna får hänga kvar på vinstockarna tills de är helt mogna, och torkas sedan i en ugn eller genom att utsättas för solens värme. De som torkas i solen är de sötaste.” – Webster 1828]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: David rådfrågar. Ledarskap: Han rådfrågar hövdingar och ledare; visar ett gemensamt beslut, men ännu utan att fråga Gud rätt.]

v. 2 [*Notering: “om det är av HERREN”. Prövning: David uttrycker önskan att handla efter Guds vilja; dock sker ingen faktisk rådfrågan.]

v. 3 [*Notering: “vi rådfrågade den inte”. Arken: Folket hade försummat att söka HERRENS råd genom arken i Sauls dagar.]

v. 4 [*Notering: “saken var rätt i folkets ögon”. Samtycke: Människors enighet ersätter inte Guds föreskrift.]

v. 5 [*Notering: Samlingen. Hela Israel: En nationell samling kring arken; visar enhet och iver.]

v. 6 [*Notering: “som tronar mellan keruberna”. Guds närvaro: Arken är platsen för Guds tron och hans namn.]

v. 7 [*Notering: “på en ny vagn”. Metod: Arken skulle bäras av Leviter på stänger enligt lagen (4 Mos 4:15), inte föras på vagn; god avsikt men fel lydnad. Att använda en vagn; även en ny, var ett avsteg från Guds föreskrift, sannolikt efter förebild från Filistéerna (1 Sam 6:7–8).]

v. 8 [*Notering: Lovsången. Instrumenten: Stor glädje med sång och instrument (harpor, psalterier, tamburiner (KJV, timbrel som enligt Websters Dictionary 1828 är: ”Ett musikinstrument som användes av Hebréerna och var utformat som en tamburin”), cymbaler, trumpeter); uttrycker fest och tillbedjan, men sker här utan rätt ordning enligt Guds föreskrift.]

v. 9 [*Notering: Ussas hand. Händelsen: Han räcker ut sin hand för att hålla arken; handlingen verkar god men bryter mot Guds helighet.]

v. 10 [*Notering: HERRENS vrede. Dom: Gud slår Ussa; visar att hans helighet inte kan överträdas.]

v. 11 [*Notering: “brutit fram”. Perez-Ussa: Ett plötsligt gudomligt genombrott i dom; platsens namn bevarar händelsen.]

[*Språknot v. 11: “brutit fram mot Ussa”. Ordet “Breach” i KJV betecknar ett plötsligt och kraftfullt ingripande i dom. Namnet Perez-Ussa betyder “genombrott mot Ussa”.]

v. 12 [*Notering: Davids fruktan. Reaktion: Från glädje till fruktan; insikt om Guds helighet.]

v. 13 [*Notering: Arken förs åt sidan. Avbrott: David avbryter sitt företag; osäkerhet inför hur Gud skall närmas.]

v. 14 [*Notering v. 14: Obed-Edoms hus. Välsignelse: Guds närvaro medför välsignelse där den tas emot rätt.]

[*Notering kapitel 13: Arken och Guds helighet. Kapitlet beskriver Davids första försök att föra Guds ark till Jerusalem. Folket handlar med god vilja och glädje, men inte enligt Guds föreskrift. Arken förs på en vagn i stället för att bäras, och när Ussa rör vid den, bryter HERREN fram i dom. Händelsen visar att Guds helighet inte kan närmas på människans villkor. Berättelsen betonar att sann tillbedjan inte endast kräver uppriktighet och iver, utan också lydnad för Guds ord. När arken senare förs på rätt sätt (1 Krön 15), sker det med välsignelse i stället för dom.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering 1, v. 1: Hiram i Tyrus. Bygget: En hednakung bistår David; visar hur Gud stadfäster hans kungadöme även genom andra folk.]

[*Notering 2, v. 1: “cederträ” Cederträ var ett dyrbart och hållbart byggnadsmaterial, ofta använt i kungliga byggnader och i templet. Jfr 1 Kung 5:6; Ps 92:13.]

v. 2 [*Notering: “HERREN hade befäst honom”. Kungadömet: David inser att hans upphöjelse är från Gud och sker för Israels skull.]

v. 3 [*Notering: Davids hus. Familj: Fler hustrur och barn; visar kunglig expansion, men också ett område som senare för med sig problem (jfr 5 Mos 17:17).]

v. 4–7 [*Notering: Sönernas namn. Släktlinje: Uppräkningen knyter Davids hus till framtida löften, särskilt genom Salomo.]

v. 8 [*Notering: Filistéernas reaktion. Motstånd: När David smörjs till kung, möter han genast fiendens angrepp.]

v. 9 [*Notering: Refaims dal. Slagfält: En strategisk plats där fienden samlar sig.]

v. 10 [*Notering: “David rådfrågade Gud”. Lydnad: Till skillnad från tidigare generation söker David Guds vägledning före strid.]

v. 11 [*Notering: “brutit fram … som vatten”. Baal-Perasim: Gud bryter igenom fienden med kraft; bilden av vatten betonar plötslig och oemotståndlig seger.]

v. 12 [*Notering: Avgudarna. Dom: Fiendens gudar överges och bränns; visar deras maktlöshet inför HERREN.]

v. 13 [*Notering: Upprepad prövning. Strid: Fienden återkommer; segern är inte en engångshändelse.]

v. 14 [*Notering 1, v. 14: “rådfrågade åter”. Fortsatt beroende: David söker åter Guds vilja; visar att tidigare seger inte ersätter fortsatt lydnad.]

[*Notering 2, v. 14: Strategin. Mullbärsträden: Gud ger en annan väg; seger kommer inte genom vana utan genom lydnad.]

v. 15 [*Notering: “ljud av steg”. Tecken: Ett gudomligt tecken på att Gud går före i striden; tiden att handla bestäms av honom. Jfr 2 Sam 5:24.]

v. 16 [*Notering: Lydnadens frukt. Seger: David handlar enligt Guds befallning och vinner seger över fienden.]

v. 17 [*Notering: Davids rykte. Fruktan: Guds verk gör att fruktan för David sprids bland nationer.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Plats för arken. Förberedelse: David bereder en särskild plats och ett tält; visar ordning inför Guds närvaro.]

v. 2 [*Notering: Leviterna. Föreskrift: Endast Leviterna skall bära arken; återgång till Guds ordning enligt lagen.]

v. 3 [*Notering: Samlingen. Hela Israel: Arken förs upp i gemenskap; nationell enhet kring Guds närvaro.]

v. 4–10 [*Notering: Levitiska ledare. Ordning: En noggrann uppräkning av Leviterna; betonar struktur och ansvar.]

v. 11–12 [*Notering: “helga er”. Avskiljelse: Leviterna måste helga sig; tjänst inför Gud kräver renhet och förberedelse.]

v. 13 [*Notering: “bröt fram… efter föreskriften”. Lärdom: David erkänner felet i kapitel 13 – de följde inte Guds bestämda ordning.]

v. 14–15 [*Notering: Rätt metod. Arken bärs: Leviterna bär arken på sina skuldror med stänger, enligt Mose befallning.]

v. 16 [*Notering: Sångtjänsten. Musik: Leviterna utses till sångare med instrument; tillbedjan sker med både ordning och glädje.]

v. 17–21 [*Notering: Sångarna. Tjänster: Heman, Asaf och Etan leder; olika instrument och uppgifter visar organiserad tillbedjan.]

v. 20–21 [*Notering: “Alamot” och “Sheminit”. Musikordning: Troligen beteckningar för tonart eller röstläge; visar teknisk precision i lovsången.]

v. 22 [*Notering: Kenanja. Undervisning: Han leder och undervisar i sången; skicklighet och ordning i tjänsten.]

v. 23–24 [*Notering: Dörrvaktare och präster. Tjänst: Vakt och trumpetstötar inför arken; helighet och vördnad i Guds närvaro.]

v. 25 [*Notering: “med glädje”. Uppförandet: Arken förs upp med glädje; kontrast till fruktan i kapitel 13.]

v. 26 [*Notering: Offren. Tacksägelse: Offer ges när Gud hjälper; erkännande av hans nåd i handlingen.]

v. 27 [*Notering: Linneklädnaden. Ödmjukhet: David och leviterna bär linne; betonar tjänst snarare än kunglig prakt.]

v. 28 [*Notering: Jublet. Tillbedjan: Hela Israel deltar med rop och instrument; glädje förenad med rätt ordning.]

v. 29 [*Notering: Mikal. Förakt: Hon föraktar David i sitt hjärta; kontrast mellan yttre kritik och inre hängivenhet.]

[*Notering kapitel 15: Rätt ordning och helgad tillbedjan. Kapitlet beskriver hur David, efter felet i kapitel 13, åter för upp Guds ark; nu enligt HERRENS föreskrift. Leviterna helgar sig och bär arken på sina skuldror, såsom Mose befallt. Tillbedjan sker med både ordning och glädje: sångare, musikinstrument och tjänster är noggrant ordnade. Händelsen visar att sann tillbedjan kräver både helgelse och lydnad, men också uttrycks i glädje inför Gud. Kontrasten mot kapitel 13 är tydlig: där fel metod och dom, här rätt ordning och välsignelse.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Arken i tältet. Tillbedjan: Arken sätts i sin plats; offer frambärs inför Gud.]

v. 2 [*Notering: Välsignelsen. Prästlig handling: David välsignar folket i HERRENS namn.]

v. 3 [*Notering: Utdelningen. Gemenskap: Bröd, kött och vin delas ut; uttryck för fest och enhet inför Gud.]

[*Språknot 1, v. 3: “ett bröd”. Här används “bröd”, i SKJVB™ medan 2 Sam 6:19 har “brödkaka”. Skillnaden i KJV mellan ”a loaf of bread” och  ”a cake of bread” i 2 Samuel 6:19 speglar olika hebreiska ord.]

[*Språknot 2, v. 3: Ordet ”flagon” i KJV (på sv. ”lägel” är ett kärl, tunna eller skinnsäck för flytande varor. alt övers. ”krus” eller ”fat med vin”) refererar till kärl eller behållare som används för att innehålla drycker, ofta vin (se (2 Sam. 6:19; 1 Krön. 16:3; Jes. 22:24; Hos. 3:1). – Det hebreiska ordet i vers 5 är אֲשִׁישָׁה ('ashishah), och det betyder ”en kaka av pressade russin”. Detta ord har av KJV-översättarna översatts med ordet ”flagon (s)”. Det andra ordet för ”flagon” är נֵבֶל (nebel), och det betyder ”flaska” eller ”kärl”. Detta ord används i Jesaja 22:24. Men i vers. 5; och 2 Sam. 6:19; 1 Krön. 16:3; Hos. 3:1 används ordet ”ashishah”. ”En kaka med russin” skulle kunna fungera i 2 Samuelsboken och 1 Krönikeboken, då orden ”av vin” i KJV är kursiverade men i Hosea 3:1, är orden ”av vin” inte kursiverade och därför är del av den hebreiska texten. En ”flagon” är därför, enligt Bibeln, ett kärl som används för att förvara vin. (inte en druv- eller russinkaka). –  Orden ”av vin” i Hosea 3:1 har i många Bibelöversättningar tagits bort, trots att dessa ingår i den hebreiska texten och visar betydelsen av ordet flagons. – I engelska lexikon definieras också ordet ”flagon” som ett dryckeskärl för vin eller sprit: ”ett kärl med smal mynning som används för att förvara och transportera sprit.” – Websters Dictionary 1828.]

v. 4 [*Notering: Leviternas tjänst. Fyra led: Tjäna, påminna, tacka och lova; tillbedjan omfattar både minne och lovsång.]

[*Språknot v. 4: “påminna” (record). Uttrycket betecknar att föra Guds gärningar i minne; att påminna och framhålla dem inför Gud och folket. Tillbedjan återgivet i fyra led = 1. tjänst. 2. minne av Guds gärningar. 3. tacksägelse. 4. lovprisning (Minister, record, thank, praise): Detta led utelämnas ofta i moderna översättningar.]

v. 5–6 [*Notering: Musikens ordning. Tjänster: Instrument och roller är fördelade; organiserad lovsång inför arken.]

v. 7 [*Notering: Psalmen. Första överlämnandet: David ger en psalm i Asafs hand; början på organiserad lovsångstjänst.]

v. 8 [*Notering: “gör hans gärningar kända”. Vittnesbörd: Guds verk skall spridas bland folken.]

v. 9 [*Notering: “tala om” (talk ye of). Samtal: Att tala om Guds gärningar i gemenskapen (inte endast formell förkunnelse); levande vittnesbörd.]

v. 10–11 [*Notering: “sök HERREN”. Hjärtat: Glädje och sökande hör samman; hjärtats hållning betonas.]

v. 12–14 [*Notering: Minnet. Guds gärningar: Uppmaning att minnas Guds under och domar.]

v. 15–18 [*Notering: Förbundet. Löftet: Guds förbund med Abraham, Isak och Jakob står fast.]

v. 19–22 [*Notering: Skyddet. Guds trofasthet: Gud bevarar sitt folk och tillrättavisar kungar för deras skull.]

v. 23–24 [*Notering: “förkunna” (shew forth). Offentlig proklamation: Uttrycket betecknar att öppet och offentligt göra Guds frälsning känd, i kontrast till “tala om” (v.9) som avser gemenskapens samtal.]

v. 25–26 [*Notering: Guds storhet. Överlägsenhet: HERREN är större än alla gudar; de andra är avgudar.]

v. 27 [*Notering: “inför hans ansikte”. Närvaro: Härlighet och glädje finns där Gud är.]

v. 28–29 [*Notering: ”ge åt HERREN”. Tillbedjan: Folken uppmanas att ge ära; tillbedjan i helighetens skönhet.]

v. 30–31 [*Notering: HERRENS regering. Stabilitet: Världen står fast; Gud regerar över nationerna.]

v. 32–33 [*Notering: Skapelsen. Lovsång: Hav, fält och träd deltar i glädjen inför HERREN.]

v. 34 [*Notering: “hans barmhärtighet varar för evigt”. Förbundet: Uttrycket återger hebreiska “ḥesed”, som betecknar Guds trofasta kärlek och förbundstrohet.]

v. 35 [*Notering: Bönen. Befrielse: Folket ber om räddning och samling från hedningarna.]

[*Språknot v. 35: “berömma oss i ditt lov” (glory in thy praise). Uttrycket betyder att ha sin glädje och ära i att lova Gud; inte bara att prisa honom, utan att glädjas i själva lovet.]

v. 36 [*Notering: “Amen”. Bekräftelse: Folket instämmer och lovar HERREN.]

v. 37–38 [*Notering: Daglig tjänst. Kontinuitet: Leviternas tjänst fortsätter ständigt inför arken.]

v. 39–40 [*Notering: Tabernaklet. Offertjänst: Regelbunden offertjänst enligt lagen fortsätter i Gibeon.]

v. 41–42 [*Notering: Lovsångens ordning. Utvalda: Namngivna tjänare leder tacksägelse och musik.]

v. 43 [*Notering v. 43: Avslutning. Välsignelse: Folket går hem; David välsignar sitt hus.]

[*Notering kapitel 16: Tillbedjan genom minne, lov och förbund. Kapitlet visar hur tillbedjan inför HERREN formas genom både handling och ord. Arken står i centrum, och Leviterna tjänar genom att påminna, tacka och lova Gud. Davids psalm framhäver Guds gärningar, hans förbund och hans trofasthet genom tiderna. Folket uppmanas att minnas, tala om och förkunna hans verk bland alla folk. Tillbedjan omfattar både hjärtats hållning och den offentliga bekännelsen. Kapitlet avslutas med en ordnad och daglig tjänst inför Gud, vilket visar att sann tillbedjan inte är tillfällig utan en beständig ordning i folkets liv.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Davids tanke. Kontrast: David bor i ett hus av cederträ, medan arken är i tält; väcker önskan att bygga åt HERREN.]

v. 2 [*Notering: Natans första svar. Människans bedömning: Han uppmuntrar David efter hjärtat, innan han får Guds ord.]

v. 3–4 [*Notering: Guds ord. Korrigering: HERREN talar och nekar David att bygga huset.]

v. 5 [*Notering: “från tält till tält”. Guds närvaro: Gud har inte bundit sig till ett hus, utan vandrat med sitt folk.]

v. 6 [*Notering: Ingen befallning. Initiativ: Gud har aldrig krävt ett hus av domarna; visar att Davids tanke inte var befalld.]

v. 7 [*Notering: “fårafållan”. Ursprung: Gud tog David från det enkla livet som herde och upphöjde honom till furste.]

[*Språknot: “fårafållan” (sheepcote). En inhägnad eller plats där fåren hölls. Uttrycket betonar Davids enkla ursprung innan Gud upphöjde honom. Samma uttryck i 2 Sam 7:8 och här i 1 Krön 17:7. Jfr Ps 78:70–71.]

v. 8 [*Notering 1, v. 8: “varthelst du har gått”. Närvaro: Guds trofasta närvaro och beskydd genom hela Davids liv.]

[*Notering 2, v. 8: Fienderna. Seger: Gud har utrotat Davids fiender och gjort hans namn stort.]

v. 9–10 [*Notering v. 9–10: Israels plats. Löftet: Gud planterar sitt folk och ger dem trygghet från fiender.]

v. 10 [*Notering: “bygga dig ett hus”. Dynasti: Gud lovar att upprätta Davids hus (kungasläkt), inte ett byggnadshus.]

v. 11–12 [*Notering: Säden. Efterföljaren: En son skall uppväckas och hans kungarike befästas.]

v. 12 [*Notering: Huset och tronen. Dubbel betydelse: Sonen bygger Guds hus, och Gud befäster hans tron för evigt.]

v. 13 [*Notering 1, v. 13: “jag skall vara hans fader”. Förbund: En särskild relation mellan Gud och kungen; fullbordas i Messias.]

[*Notering 2, v. 13: Barmhärtigheten. Beständighet: Till skillnad från Saul skall Guds barmhärtighet inte tas bort.]

v. 14 [*Notering: Evigt rike. Beständighet: Davids hus och tron skall bestå för evigt inför Gud.]

v. 15 [*Notering: Synen. Uppenbarelse: Natan talar allt enligt Guds ord och syn.]

v. 16 [*Notering: Davids ödmjukhet. Bön: Han erkänner sin ringhet inför Gud.]

v. 17 [*Notering: “en ringa sak”. Nåd: Guds löften övergår allt vad David kunnat tänka.]

v. 18–19 [*Notering: Guds hjärta. Nåd: Allt sker efter Guds eget hjärta och för hans tjänares skull.]

v. 20 [*Notering: Guds unikhet. Bekännelse: Ingen är som HERREN; han är ensam Gud.]

v. 21 [*Notering: Israels särställning. Återlösning: Gud har utvalt och återlöst sitt folk från Egypten.]

v. 22 [*Notering: Förbundet. Tillhörighet: Israel är Guds folk, och han är deras Gud.]

v. 23–24 [*Notering: Bön om uppfyllelse. Bekräftelse: David ber att Guds ord skall stå fast och att hans namn skall bli stort.]

v. 25 [*Notering: “funnit i sitt hjärta att be”. Frimodighet: Guds löfte ger David mod att be.]

v. 26–27 [*Notering: Välsignelsen. Slut: Gud har lovat och välsignar; hans välsignelse består för evigt.]

[*Notering kapitel 17: Davidsförbundet: huset, sonen och den eviga tronen. Kapitlet innehåller Guds förbund med David. David vill bygga ett hus åt HERREN, men Gud avslår detta och lovar i stället att bygga ett hus åt David; en kunglig dynasti. Löftet omfattar en son som skall bygga templet och vars tron skall bestå för evigt. Detta uppfylls delvis i Salomo, men fullkomnas i Messias, Davids son, vars rike är evigt. Kapitlet visar att Guds verk inte grundas i människans initiativ, utan i hans egen vilja och nåd. Davids svar i bön präglas av ödmjukhet och tillit till Guds löften.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Uttrycket “hennes städer” (KJV: her towns) syftar på de mindre orter eller underlydande byar som hörde till Gat som huvudstad. Hebreiskan använder ofta denna form för att beskriva en stad med dess omgivande områden. Jfr Jos 15:45–47.]

v. 4 [*Notering: Att skära av senorna på hästarna (KJV: houghed) innebar att göra dem obrukbara för strid genom att skära av bakbenens senor. Detta var en militär åtgärd för att hindra fienden från att återanvända stridsvagnarna. Jfr Jos 11:6, 9.]

v. 6 [*Notering: Garnisoner (KJV: garrisons) syftar på militärposter eller trupper som placeras i ett erövrat område för att upprätthålla kontroll och ordning. Jfr 1 Sam 10:5; 2 Sam 8:6.]

v. 8 [*Notering: Kopparhavet var det stora vattenkärl som Salomo lät göra till templet (1 Kung 7:23–26). Det användes för prästernas rening. Här nämns materialets ursprung; Davids krigsbyte blev senare helgat till tempeltjänst.]

v. 10 [*Notering: Uttrycket “fråga om hans välgång” (KJV: to inquire of his welfare) är ett hebreiskt sätt att uttrycka fredlig hälsning och erkännande. Det innebär att sända bud för att visa vänskap, ära och god vilja. Jfr 1 Mos 43:27; 2 Sam 8:10.]

v. 11 [*Notering: Att helga (KJV: dedicated) betyder att avskilja något åt Gud för heligt bruk. David lade undan krigsbytet för Herrens tjänst, vilket senare användes i tempelbygget. Jfr 1 Kung 7:51; 2 Sam 8:11.]

v. 12 [*Notering: Saltdalen var troligen området söder om Döda havet. Den nämns i flera krigsskildringar och var en strategisk plats där Israel besegrade Edom. Jfr 2 Sam 8:13; 2 Kung 14:7.]

v. 14 [*Notering: Uttrycket “dom och rättfärdighet” (KJV: judgment and justice) beskriver en rättfärdig regering: att döma rättvist och handla i enlighet med Guds lag. Detta är idealet för en gudfruktig kung. Jfr 2 Sam 8:15; Jer 22:3.]

v. 15 [*Notering: Krönikeskrivare (KJV: recorder) var en ämbetsman som förde officiella uppteckningar och kungliga annaler; en slags historiker och rådgivare vid hovet. Jfr 2 Sam 8:16.]

v. 17 [*Notering: Kereteerna och Peleteerna var en elitstyrka i Davids tjänst, troligen hans livvakt. De kan ha haft utländskt ursprung men var helt lojala mot kungen. Jfr 2 Sam 15:18; 20:7.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 2 [*Notering: “Visa godhet” (KJV: shew kindness) återger hebreiska chesed (חֶסֶד), som innebär trofast kärlek, nåd eller förbundstrohet. Det handlar inte bara om vänlighet utan om lojal välvilja grundad i relation. Jfr 1 Sam 20:14–15; 2 Sam 9:1.]

v. 3 [*Notering: “utforska… utspionera landet”. Furstarna misstänker att Davids sändebud är spioner. De tre uttrycken (search, overthrow, spy out) förstärker varandra och beskriver en möjlig militär förberedelse: undersöka, kartlägga och planera erövring. Jfr Jos 2:1; Dom 18:2.]

v. 4 [*Notering: Att raka skägget och skära av kläderna var en grov förödmjukelse. Skägget var ett tecken på värdighet och ära i forntida kultur, och blottad bakdel innebar skam. Detta var en förolämpning inte bara mot männen utan mot David själv. Jfr Jes 20:4.]

v. 5 [*Notering: “stanna i Jeriko”. David visar omsorg genom att låta männen stanna i Jeriko tills deras skägg vuxit ut. Jeriko låg nära gränsen och gav dem möjlighet att återfå sin heder innan de återvände till hovet. Jfr 2 Sam 10:5.]

v. 6–7 [*Notering: “leja… vagnar och ryttare”. Ammons barn hyr legosoldater från Aram (Syrien/Mesopotamien). Detta visar att kriget eskalerar från lokal konflikt till en större internationell strid. Vagnar var dåtidens främsta krigsteknologi. Jfr Dom 4:3.]

[*Språknot v. 6–7: Uttrycket “gjort sig avskyvärda” (KJV: made themselves odious) betyder att de gjort sig hatade eller föraktade. Enligt äldre engelska (Webster 1828): “hateful; causing abhorrence”. De insåg att deras handling väckt Davids vrede.]

v. 7 [*Språknot: Pitched i KJV betyder att slå upp läger (tält). Webster 1828: “to fix or set, as a tent”. Uttrycket beskriver en organiserad militär uppställning inför strid.]

v. 9 [*Notering: “Ställa upp till strid” (KJV: put the battle in array) betyder att ordna trupperna i slagordning. Uttrycket återkommer ofta i krigsskildringar och markerar disciplin och strategi.]

v. 10 [*Notering: “framför och bakom”. Joab hamnar i ett taktiskt svårt läge; omringad från två håll. Detta visar hans militära skicklighet när han delar upp styrkan och möter hotet strategiskt.]

v. 12 [*Notering: Joab och Abisaj uttrycker ömsesidig trofasthet: var och en skall bistå den andre. Detta speglar både militär strategi och broderlig enhet i strid.]

v. 13 [*Notering: Uttrycket “Var vid gott mod” återger ett vanligt Bibliskt uppmaningsord till mod och styrka i tro på Gud. Joab förenar mänsklig tapperhet med förtröstan på Guds vilja. Jfr Jos 1:6; 1 Sam 4:9.]

v. 16 [*Notering: “Bortom floden” syftar på området öster om Eufrat. Detta uttryck används ofta i KJV för att beteckna Mesopotamien eller områden bortom Israels närmaste gräns. Jfr Esra 4:10.]

v. 18 [*Språknot: “vagnskämpar”. Uttrycket syftar på soldater knutna till stridsvagnar; antingen förare eller krigare som stred från vagnarna. Vagnstrupper var elitstyrkor i forntida krigföring.]

v. 19 [*Notering: Att sluta fred innebär här att underkasta sig och erkänna Davids överhöghet. Det följs av att de blev hans tjänare, vilket ofta innebar tribut och politisk lojalitet.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 5 [*Notering: Denna vers klargör att Elhanan slog Lahmi, Goliats broder, och ger därmed ett viktigt förtydligande till 2 Samuelsboken 21:19. I 1 Samuelsboken 17:50–51 fastslås tydligt att det var David som dödade Goliat; först genom att fälla honom med slungan och därefter genom att hugga av honom huvudet med hans eget svärd. Berättelsen är detaljerad och lämnar inget utrymme för att någon annan skulle ha dödat Goliat. I 2 Samuelsboken 21:19 står att Elhanan slog “Goliat, Gittiten”, men ordet “broder” är där kursiverat i King James Bibeln, vilket visar att det inte uttryckligen finns i den hebreiska texten, utan har lagts till av översättarna. Detta gjordes för att återge den avsedda meningen och undvika en motsägelse med den tidigare och utförliga berättelsen i 1 Samuelsboken 17. Att denna tolkning är riktig bekräftas här i 1 Krönikeboken 20:5, där texten uttryckligen säger att det var Lahmi, Goliats broder, som Elhanan dödade. Krönikeboken ger alltså den precision som Samuelsboken förutsätter men inte utvecklar i samma detalj. 1611 års KJV-översättare handlade därför rätt när de infogade ordet “broder” i 2 Sam 21:19, inte för att förändra Skriften, utan för att troget återge dess sammanhängande vittnesbörd. Detta är ett tydligt exempel på principen att Skriften tolkar Skriften, där en text belyses och förklaras av en annan. Jfr 1 Sam 17:50–51; 2 Sam 21:19; 1 Krön 20:5.0.]

v. 6–7 [*Notering: Vers 6 beskriver en man av stor växt från Gat, med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot – tjugofyra till antalet – och säger att även han var son till jätten. Detta är inte en isolerad detalj, utan en del av ett större sammanhang som Skriften gradvis uppenbarar. I 1 Samuelsboken 17:40 tog David fem släta stenar ur bäcken. Texten anger ett exakt tal, och i efterhand låter Gud oss förstå dess betydelse. Goliat var inte ensam, utan en av flera jättar från Gat, av Rafas släkt. Denne sexfingrade man är en av dem. I 2 Samuelsboken 21:20–21 återges samma händelse, där Jonatan, Davids broders son, slår denne jätte när han smädar Israel. Här i Krönikeboken bekräftas och bevaras detta vittnesbörd. Skriften sammanfattar dessa män i 2 Samuelsboken 21:22: “Dessa fyra var födda åt Rafa i Gat, och de föll genom Davids hand och genom hans tjänares hand.”. Tillsammans med Goliat utgör de fem; och därmed svarar de mot de fem stenar som David tog. Detta visar att Skriften är sammanhängande och exakt i sina uppgifter. Det som först framstår som en enkel historisk detalj visar sig bära ett djupare mönster, där Gud i förväg utrustar sin tjänare för det som ännu ligger framför. Davids handling var inte ett uttryck för tvekan, utan för ett förutseende som stod under Guds ledning. Så vittnar dessa verser om att HERREN inte bara ger seger i stunden, utan också har full kunskap om kommande strider, och att förtröstan på honom aldrig är förgäves. Jfr 1 Sam 17:40, 49; 2 Sam 21:20–22; 1 Krön 20:6–7.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™

1 ⎜ 2 ⎜ 3 ⎜ 4 ⎜ 5 ⎜ 6 ⎜ 7 ⎜ 8 ⎜ 9 ⎜ 10 ⎜ 11 ⎜ 12 ⎜ 13 ⎜ 14 ⎜ 15 ⎜ 16 ⎜ 17 ⎜ 18 ⎜ 19 ⎜ 20 ⎜ 21 ⎜ 22 ⎜ 23 ⎜ 24 ⎜ 25 ⎜ 26 ⎜ 27 ⎜ 28 ⎜ 29 ⎜ TOP

SVENSKA KJV BIBELN™

Förklaringar till texten i KJV med fokus på ordval, översättning till svenska, mått och enheter, samt hänvisningar till parallella Bibelställen.

v. 1 [*Notering: Här sägs att Satan stod upp mot Israel och eggade David, medan den parallella berättelsen i 2 Samuelsboken 24:1 säger att HERREN “rörde upp” David. Detta är ingen motsägelse, utan visar två perspektiv:

1. I Krönikeboken anges det omedelbara medlet (Satan).

2. I Samuelsboken anges den yttersta suveräna orsaken (HERREN).

Gud är aldrig upphov till synd, men han kan i sin rättfärdiga dom överlämna en människa åt hennes egen böjelse och tillåta att en ond makt verkar (jfr 1 Kung 22:19–23; Job 1–2). Satan handlar som redskap, men under Guds tillåtelse och kontroll. Räkningen av folket var därför inte i tro, utan ett uttryck för Davids förtröstan på numerär styrka i stället för på HERREN.]

v. 3 [*Notering: “orsak till överträdelse”. Uttrycket betyder att bli en anledning till synd eller skuld. Joab förstår att räkningen inte sker i tro, utan i mänsklig förtröstan på antal och styrka. Därför var handlingen en andlig överträdelse.]

v. 5 [*Språknot: Uttrycket “ett tusen tusen och ett hundra tusen” återger KJV:s “a thousand thousand and an hundred thousand” och motsvarar talet 1 100 000. Denna form följer ett äldre hebreiskt och Bibliskt sätt att räkna, där stora tal byggs upp genom upprepning snarare än sammanslagning. I stället för att säga “en miljon etthundratusen” bevarar texten strukturen tusen tusen, vilket ger en tydlig och högtidlig rytm. KJV återger här grundtextens uttryckssätt troget, och denna översättning följer samma princip för att bevara Skriftens stil och form. Uttrycket betonar inte bara mängden utan också ordningen och uppbyggnaden i räkningen, där varje del anges tydligt. Detta är kännetecknande för Biblisk talangivelse. Jfr 2 Mos 18:21; 4 Mos 31:5; 2 Sam 24:9.]

v. 6 [*Notering: Avskyvärt (KJV: abominable) betyder något som väcker starkt motstånd eller avsky. Webster 1828: ”mycket avskyvärd; motbjudande”. (“very hateful; detestable”). Joab uppfattade kungens befallning som moraliskt felaktig.]

v. 12 [*Notering: Uttrycket “HERRENS svärd” är en bild för Guds direkta dom, här genom pest. Ytterlanden återger KJV:s coasts och syftar på hela landets utsträckning, dess gränsområden och regioner. Domen omfattar alltså hela Israel.]

v. 13 [*Notering: David väljer att falla i Guds hand i stället för människors, eftersom Gud är rik på barmhärtighet även i dom. Detta uttrycker en djup förtröstan på Guds natur; rättfärdig men också nådig. Jfr Ps 103:8; Klag 3:32–33.]

v. 15 [*Notering 1, v. 15: Att Gud “ångrade det onda” betyder inte att han ändrar sin natur eller begår fel, utan att han upphör med den dom han hade börjat verkställa. Språket beskriver Guds handlande ur människans perspektiv. Jfr 1 Mos 6:6; Jon 3:10.]

[*Notering 2, v. 15: En tröskplats var en öppen plats där man tröskade säd. Den blev här platsen för altaret och senare tempelområdet (2 Krön 3:1). Gud väljer en enkel plats och gör den till ett heligt centrum.]

v. 17 [*Notering: David kallar folket “får”, en bild för ett herdefolk under sin herde. Han erkänner sin skuld och ber att domen skall falla på honom i stället. Detta pekar fram mot den gode herden som ger sitt liv för fåren. Jfr Ps 23:1; Joh 10:11.]

v. 22–24 [*Notering: David vägrar att offra något som inte kostar honom något. Sann tillbedjan kräver ett verkligt offer. Detta uttrycker principen att det som ges åt Gud skall vara dyrbart och äkta. Jfr 2 Sam 24:24; Mal 1:8.]

v. 25 [*Notering: Uttrycket “efter vikt” (KJV: by weight) betonar att betalningen skedde enligt noggrant uppvägd mängd, inte uppskattat värde. En sikel var en viktenhet, inte ett mynt. Sex hundra siklar guld motsvarar en mycket stor summa, vilket visar att David verkligen betalade fullt pris. Parallellen i 2 Sam 24:24 nämner femtio siklar silver, vilket avser en mindre del (troligen själva tröskplatsen), medan Krönikeboken här avser hela området. Tillsammans visar texterna både del och helhet.]

v. 26 [*Notering: Elden från himmelen visar att Gud godkände offret. Detta är ett återkommande tecken på Guds välbehag. Jfr 3 Mos 9:24; 1 Kung 18:38.]

v. 29–30 [*Notering: Tabernaklet och det gamla altaret fanns vid denna tid i Gibeon, men David kunde inte gå dit på grund av fruktan. I stället offrar han på den plats där Gud hade mött honom. Detta markerar övergången mot den framtida tempelplatsen i Jerusalem.]

© Bibelbiblioteket™ - Bibeln.Online: 1611 AV, den Auktoriserade King James Version - Svenska utgåvan - Svenska KJV Bibeln™